Railtrip

Efter hikingen i Griffith Park bestämde vi oss för att utforska Sunset strip och deras pågående Guitar town utställning som består utav 25st 10-foot-höga (ca 3m)  Gibson Les Paul gitarrer som är designade utav lokala artister som har fått ispiration utav några artister ex. Kizz, Katy Perry och Mötley Crüe. Och det gör allt detta för en god sak, de har ställt ut dem över allt över Sunset Strip (där Los Angeles/Hollywoods uteliv är) låter dem stå där i 6 månader och sedan auktioneras gitarrerna ut och alla pengarna går till välgörenhet!



/Sabina

Igår var vi lite amerikanska och hikade...vilket på svenska mer skulle beskrivas som dagsutflykt eller en liten vandring!

Vi tog tåget, tunnelbanan och bussen bort mot Griffith Park vilket är den nästa största parken i California. Det är i Griffith Park som Hollywoodskylten är belägen.

På grund av att busschauffören bestämde sig för att inte köra hela vägen till slutstationen kom vi fram till parken lite senare än tänkt. Vi var därmed redan vid ingången lite hungrigare än vi tänkt och åt vår medtagna lunch (kycklingsallad, pannkakor och körsbär) på första bästa bänk. PLÖTSLIGT fick vi lite deja vu från Washington DC. Ekorrarna flockades runt oss. Turligt nog var de californiska ekorrarna mycket snällare än de i DC. Ingen attack den här gången!

På väg in i parken möttes vi av en skylt: Warning for Rattlesnakes! Alltså: Varning för SKALLERORMAR! Ingen trevlig skylt! Turligt nog var det många som var ute i parken som gick och sprang så vi var inte ensamma!

Efter lite gående kom vi fram till The Batcave, alltså Batman-grottan från de allra första Batman-filmerna. COOLT! Sabina hade läst på Griffith Parks hemsida att man var tvungen att stampa i marken innan man gick in i grottan för att köra iväg eventuella rattlesnakes. Jag och Sabina gjorde mer än stampade. Vi marscherade genom hela grottan. Vi såg inga ormar. SKÖNT!

Vi fortsatte från The Batcave bort mot Hollywoodskylten. Solen stekte, det var riktigt varmt uppe i bergen. På väg upp mot toppen hade delar av vägarna rasat. Det gällde att inte gå nära kanten!

Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk. Vi såg Hollywoodskylten bakifrån och långt där borta skymtade vi Hollywood reservoir vilket är en gigantsik damm och nedanför bergets fot började Los Angeles som sträkte sig bort över horisonten. UNDERBART!

Efter lite fotograferande gick vi ner från berget och tog oss till en utsiktsplats framför Hollywoodskylten. Vi kom faktiskt riktigt nära. I alla fall så nära det går att komma på lagligt vis.

På väg ner från berget såg vi några dårar nedklättrandes från den "förbjudna" delen av parken nära skylten. Vi hörde att de fått sig en riktig utskällning av parkpersonalen men inga böter. Konstigt!

Vi tog tunnelbanan och tåget hem till Long Beach där vi käkade varma mackor till kvällsmat. Gott och enkelt!!!

Efter lite dålig film somnade vi gott med vandringen i benen och lyckligtvis behövde vi inte träffa på de där skallerormarna!


Från baksidan av Hollywoodskylten med Hollywood reservoir och LA långt där nere.


Närmast Hollywoodskylten på lagligt vis!

/Nils

I Torsdags tog vi det lungt i början av dagen och skypade med nära och kära och planerade lite hur våra sista veckor ska spenderas så att vi hinner göra allt vi vill!

Efter denna lugna start på dagen bestämde oss för att utforska områdena runt om Long Beach så vi tog en buss mot Belmont Shore och hoppade av på shoppinggatan. Vi fortsatte sedan att gå för att vi hade sett att det skulle se ut som i Venedig, vi hittade dock inte detta (vi gissar att det mest ser ut så på sommaren när det är högsäsong..)
Vi forsatte att gå ändå för vi hade hört om Seal Beach och trodde att det skulle finnas sälar som man kunde se ganska nära... vi frågade och det kunde man inte tyvärr, man kunde dock (på vintern) åka ut med en båt för att se sälar och valar men det är ju inte vinter nu så besvikna över att vi inte fått se några sälar gick vi runt i hamnen. Vi hittade en restaurang och satte oss ner för att äta glass, de hade två desserter och jag valde en mud pie (chokladglass med chokladsås och mandlar inblandat med grädde och valnötter på toppen) den var STOR och sjukt god!!

Vi tog sedan bussen tillbaka och tittade på en dålig film och somnade sedan


Jag och Mud Pie'en (jag åt nääästan upp hela..)

/Sabina

I onsdags var en KONSTIG dag.

Dagen började med jakten på Ellen biljetterna. Än en gång fick jag komma fram (efter att ha ringt klockan 08:01). Vi hoppade på tåget, åkte till Ellens studio på Warner Bros. i Burbank. TYVÄRR kom aldrig samtalet från hennes medarbetare men så lätt skulle vi inte ge upp!

Efter ett ha pratat med tre arbetare från hennes show fick vi dessvärre inse faktum. INGEN Ellen show och detta var tyvärr sista chansen. Säsongsfinalen spelades in under denna dag men kommer inte sändas förrän nästa vecka.

På grund av att vi stannat kvar vid studion och kollat på alla de lyckliga människorna med biljett hade vi missat bussen och nästa avgick inte förrän en timme senare. Vi beslutade oss därmed för att äta lunch på en restaurang i Burbank. Det blev mexikanskt!

Efter maten satt vi oss på bussen mot Hollywood.

Väl inne i Hollywood skulle vi byta buss på Santa Monica Boulevard. Jag förbjöd Sabina att kolla på kartan, denna dagen skulle vi för en gångs skull resa på mitt vis: Fråga-runt-viset. Trots det kunde Sabina inte hålls sig från kartan...så jag fick lita på Sabinas kartläsande MEN vi kom fel (som vanligt när Sabina kollar på karta). Därefter var det mitt vis som gällde fram till Santa Monica Boulevard.

En liten bussresa senare stod vi för andra gången på Rodeo Drive, världens dyraste shoppinggata. Efter att ha dregglat lite vid en av världens dyraste bilar och kollat i fönstret till boka-tid-och-spendera-minst-10 000 dollar-affären (vilket är världens dyraste affär för kostymer) gick vi till Burberry och jag blev SÅLD. FARLIGT!

Vi fortsatte från Rodeo Drive längre in i Bevery hills. Vi fotade bland annat den kända Beverly Hills skylten.

Därefter tänkte vi ta bussen hem. Det var ju trots allt American Idol final! Sabina tog upp sin karta... Precis då körde en TYPISK Beverly Hills människa förbi. Solbränd, perfekta tänder, VITA tänder och DYR bil.
- Hey, vad tycker ni om er semster (vi såg ju ut som TYPISKA turister med kartan uppe)?
- Jodå, den är bra, sa vi lite förbluffade.
- Var är ni från?
- Sverige!
- Jaha, ha det så skoj!

Vipps så var han borta. WEIRD!

Sabina tog motvilligt ner kartan, vi skulle ju resa på MITT vis (tyckte jag i alla fall!).

Vi hoppade på bussen och jag frågade busschauffören var vi skulle hoppa av för att komma till Metrolinjen vi skulle åka med för att komma hem.
- Jadu, då skulle jag inte åka denna bussen. Försök hoppa på den bakom. Ni kan hoppa av tre hållplatser fram.
- Jaha, ja tack så mycket för hjälpen!
- INGA problem. Förresten, varför ska du åka den röda linjen.
Jag förklarade att vi bor i Long Beach och vi är här på semster!
- Jasså, var kommer du från?
- Jag kommer från Sverige!
Han berömde mig för min engelska (blir lika glad varje gång!) och därefter bara fortsatt det. Vi pratade, pratade och pratade. Vi fastnade i en bilkö och vi pratade, pratade och pratade. KUL!

Busschauffören släppte av oss tre lååånga busshållsplatser fram och vi hoppade på bussen bakom.

Sabina satt sig lite längre in i bussen. Jag stod upp. Vi visste inte riktigt var vi skulle av för att komma till Metron så jag frågade mannen som satt bredvid Sabina.
- Vi ska också av där! Får jag fråga var ni kommer från? Är ni från Norge?!
Mannen hade hört oss prata svenska under de få sekunder det tog för oss att sätta oss på bussen.
- Nej, vi är från Sverige.
- JASSÅ, är ni från Sverige. Jag har varit i Danmark.
Därefter bara fortsatte det och fortsatte. Det visade sig att mannen var i LA med sin arbetskamrat (som satt bredvid) på en läkarkonferens. De båda kom från någon stad i Nevada.
- Vi har varit i Las Vegas, sa vi.
Vi pratade, pratade och pratade och plötsligt var vi framme.
- Har ni träffat många lokala människor under er resa?
- Inte lika många som vi hade viljat, sa vi. Det är svårt att bara börja prata med en okänd så där!
- Ni hade kunnat följa med på en koreansk restaurang om ni vill. Vi ska ändå dit.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag bara gick av bussen och lät Sabina sköta snacket på den fråga men hon hörde inte riktigt vad han sa så hon bara skrattade sitt nervösaste jag-förstår-inte-vad-du-säger-skratt!

- Hörde du att de vill bjuda oss på restaurang?
- GJORDE DE?!

Det hela slutade med att vi åt koreansk BBQ med de två asiat-amerikanerna. SPÄNNANDE. Maten var väldigt god. Vi pratade, pratade och pratade.

När det var betalingsdags VÄGRADE han att vi skulle betala något.
- Det var en ÄRA att ha er som gäster. JAG betalar!

Jaha! Vi sa hejdå till våra vänner och satt oss på tunnelbanan till Metro center där vi bytte till Long beach-tåget.

När vi nästan var framme i Long Beach vände sig en kille och hans flickvän (i vår ålder) sig bakåt.
- Var kommer ni från egentligen?
- Vi kommer från Sverige!

Ja, ni kan historien vid det här taget. Vi pratade, pratade och pratade.

När vi gick av tåget skulle de åt samma håll som vi så vi pratade, pratade och pratade.

Väl framme vid vårt lägenhetshus sa vi hejdå och gick in genom porten.

Inne i lägenheten satt vi på TV:n och fick precis (på sekunden) se Scotty McCreery vinna över Lauren Alaina i American Idol. Båda country-artister och tro mig, de kommer aldrig slå hemma i Sverige (eller typ ALDRIG utanför USA)!

Sammanfattningsvis: VILKEN HÄRLIG och PRATIG DAG (och man klarar sig hur bra som helst utan karta)!!!


Sabina med våra två amerikansk-asiatiska vänner på den koreanska BBQ:n

/Nils

I Tisdags gjorde vi inte så mycket mer än laddade till tusen för BIGGEST LOSER FINALEN!!
och vi firade detta med tacos och lite glass

och vi blev superduperglada när OLIVIA WARD vann!! :D


Före: 261 Pounds (118,5 kg)
Efter: 132 Pounds (60 kg)

AMAZIING!! (hon förlorade 49,43% av sin kropp!!)

/Sabina

Igår jobbade vi hårt för att få biljetter till Ellen DeGeneres Show.

Redan klockan kvart i åtta (tidigt för en semester) gick jag upp för att ringa The Ticket HotLine (sistaminuten biljetter). Dagen innan hade jag försökt runt klockan nio men då var deras mailbox full. MÅNGA vill ha biljetter till hennes shower och de är alltid fullsatta men den här gången hade jag turen att komma fram till mailboxen i alla fall!

Vi åt en snabb frukost och därefter satt vi oss på tåget in mot LA och slutligen Hollywood.

När vi gick uppför tunnelbanan hörde vi jubel och skrik. Väl uppe på marknivå såg vi massvis med fotografer och människor med skyltar. I mitten av folkmassan, bakom kravallstaket, stod alla American Idol top ten artisterna från årets säsong. Till och med de två finalisterna (finalen är på onsdag) var där! Jag och Sabina blev väldigt glada och överraskade. Lyckligtvis var det ganska långt kvar tills vår buss, bort mot Warner Bros. Studios, skulle avgå.

Anledningen till att alla artisterna var samlade berodde på att American Idols skapare Simon Fuller fick en stjärna på Walk of Fame.

Efter att vi kollat på idolerna ett lagom långt tag tog vi bussen bort till Warner Bros. Studios där vi väntade och väntade för att få ett samtal med biljettbekräftelse. DESSVÄRRE kom aldrig samtalet och vi åkte tillbaka in till Hollywood. Bättre lycka nästa gång tänkte vi.

Väl inne i Hollywood åt vi middag på en italiensk restaurang som är belägen i samma byggnad som Oscarsgalan arrangeras varje år. Väldigt gott, billigt och fint ställe!

Efter middagen tog vi tåget hem igen.

Till kvällsmat gjorde jag grillspett, en stor sallad och kokte nypotatis med lite hjälp av Sabina. Kvällen till ära finaldansades det i Dancing With the Stars, det amerikanska Let's Dance.

Mycket trevlig och överraskande dag vilket lite är charmen med Hollywood. Allt möjligt händer utan förvarning. Helt plötsligt kan en kändis, tätt följd av fotogarfer, dyka upp. KUL!


MÅNGA fotografer runt idolerna


Min favorit i American Idol, Haley Reinhart. Utan tvekan BÄST!

Vi ses och hörs på Skype!
/Nils

I Helgen har Long Beach haft besök utav en Pride-festival och i Söndags var det dags för en parad (den tredje största i USA) så vi tänkte att det kunde vara roligt och besöka den eftersom att den var precis utanför dörren. Vi gick upp och fixade oss och gick ut och det första vi ser är ett gäng killar varav en går i kalsonger.. Detta fortsätter och fortsätter och det kommer folk i konstigare och konstigare klädslar, vi hittade tillslut en barnfamilj och bestämde oss för att ställa oss där och vänta på att paraden skulle börja, och vi väntade och väntade och väntade (tror vi väntade typ 40 min..)  Plötsligt kryllar det utav motorcyklar överallt, hur många motorcyklar som helst och paraden var igång! Paraden var ganska galen och väldigt lång, det var roligt och titta på!

Efter paraden gick vi och handlade och åkte sedan in i Hollywood för att titta på en film-premiär, trodde vi, det visade sig att den hade varit klockan 10 på morgonen när vi stod och tittade på paraden! Detta var en väldigt sorlig upptäckt och väldigt ledsna fick vi åka tillbaka igen för att titta på Sharpay's Fabulous adventure som absolut inte var så fantastisk som man kan tänka sig..





/Sabina

Dagen efter att vi åkt på startour var det dags för att fortsätta med äventyren i Hollywood. Dagens mål var att åka med de "vanliga" hop-on-hop-off tursitbussarna för att få en bättre förståelse över hur Hollywood-/Kändisområdet ser ut.

Vi gick upp riktigt tidigt och tog tåget in mot LA och Hollywood. Vi hoppade på en turistbuss. Ingen annan hoppade på. Plötsligt var det bara jag, Sabina och guiden som skulle åka på utfykt. Inte ALLS vad vi tänkt oss. GANSKA pinsamt.

Turen började. Vi åkte föbi samma kvarter som vi gjort en dag tidigare men för att inte TOTALförstöra guidens arbetsdag spelade vi med. Vet ni vem som äger det här hotellet? Nääää, det vet vi VERKLIGEN inte (i huvudet ekade Cameron Diaz och Tom Cruise). Hotellet ägs av Cameron Diaz och Tom Cruise! JASSÅ, gör det?!

FÖRRESTEN, är det inte konstigt att Cameron Diaz och TOM CRUIZE äger ett hotell tillsammans???! JAG, tycker i alla fall att det är ganska konstigt. Tänkte liksom Cameron Diaz: "Hm, jag behöver lite extrapengar i fickan. Vad ska jag göra? JAG VET, jag startar ett HOTELL med TOM Cruize." Troligen gick det ju inte till på det viset men i alla fall. KONSTIGT! Behöver de verkligen en extrainkomst?

Under vår tur fick vi veta att det finns fler kändisar som har lite business vid sidan om. Exmpelvis Ashton Kutcher och Demi Moore, vilket inte är lika konstigt eftersom de är gifta. Det konstiga är att de valde att starta en skabbig KINArestaurang tillsammans. Om JAG hade varit känd hade jag inte valt att servera bambuskott och nudlar. DET kan ni räkna med.

Nog om kändisarnas konstigtheter...nästan i alla fall för efter en liten åktur var vi framme vid Rodeo Drive, världens dyraste shoppinggata. I vissa affärer är det ett måste att göra en appointment för att få komma in...och där med ett måste att spendera minst 10 000 $, alltså närmare 70 000 kronor. PJUU!

Efter att vi gått runt på Rodeo Drive (utan att handla något, TUR) hoppade vi på bussen igen och åkte vidare mot ett annat shoppingområde, The Grove, där vi besökte en "Everyday Farmers market". Inne på "marknaden" åt vi grillat kött med en tillbehörande "gör din egen sallad"-sallad. GOTT! Själva shoppingcentrat valde vi inte att besöka något närmare. Vi beslutade oss istället för att åka tillbaka någon gång senare under vår tid här i LA.

Vi hoppade på bussen igen och åkte hela vägen tillbaka till där vi startade; Grauman's Chinese Theatre, Hollywood Boulevard. Framför den världsberömda premiärteatern satt en enorm poster med Kung Fu Panda 2. Vi antog att en premiär var på gång men tyvär var vi båda alltför trötta för att orka stanna i flera timmar så vi beslutade oss för att åka tillbaka hem istället.

Väl hemma stekte vi lite korv och kokade pasta. GOTT!


Rodeo Drive


Rodeo Drive

Vi ses och hörs på Skype!
/Nils

I Fredags va vi på en Farmers market här på Long Beach, en mycket mysig liten marknad med lite kläder, smycken och framförallt grönsaker, frukt och bär! Vi handlade bla FANTASTISKT goda (och billiga) jordgubbar!!

Efter denna morgon utflykt var det dags för dagens projekt: Star tour! så vi tog tåget in till Hollywood och hittade en hop-on-hop-off buss med star tour så vi har köpt ett paket så vi kan åka på hop-on-hop-off i Hollywood imorgon och på star tour idag.

Star touren började med att vi fick åka till en utsiktsplats för att titta på Hollywood skylten och en fin vy över Los Angeles. Vi åkte sedan tillbaka förbi några kändisars hus. Sedan körde vi tillbaka för att byta till en open-top van för att vi skulle kunna se bättre. Då åkte vi igenom sunset strip och Rodeo Dr (världens dyraste shoppinggata)  för att hamna vid Beverley Hills hotel där vi stannade i en park för att få stäcka på benen lite. Vi körde sedan vidare för att titta på kändis hus, vi fick se tex: Drew Barrymores, The Osbourne's (det huset de bodde i när de spelade in sin tv-show), huset Michael Jackson dog i (nu ägt utav Ed Hardy's designer), huset Elvis Presley dog i och ett av husen Marilyn Monroe bodde i (precis brevid Michael Jacksons och mittemot Elvis..) Sedan vände vi bilen och var på väg tillbaka, ledsna över att vi inte fått se en ända kändis (vår gudie, som var sjukt rolig, lovade nästan att vi skulle få se en!) så när vi körde på sunset strip så blev det en liten bilkö och det var en snygg dyr bil brevid oss så vår chaffis stirrade och stirrade för att ta reda på vem det var och plötsligt börjar alla amerikanerna på bussen (två skrikiga tjejer och chaffisen) att skrika: "det är DR DRE!!" och jag och Nils bara "eh?!" Chaffisen började snacka med honom om att han rappade och att han borde lyssna på honom på myspace och var helt exalterad över att habn träffat honom, efter ett tag blir detta ganska pisamt så jag och Nils sitter mest och skrattar och säger att vi måste googla honom när vi kommer hem! (han är en rappare och musikproducent och har bla jobbat med Eminem och 50 cent)


det var den Fredagen!


Michael Jacksons grind


Dr Dre!

/Sabina

I förrgår gick och gick vi hela vägen bort till Belmont shore. I Belmont Shore finns otroligt många affärer och restauranger.

Vi gick längs med stranden hela vägen bort tills vi kom bort till den väldigt långa pieren. Inne i Belmont gick vi runt och kollade på affärer, palmer och människor. Palmerna i Belmont är fantastiskt höga.

På vägen hem kollade vi på alla som motionerade längs med stranden. Vissa långa, andra korta. Vissa smala, andra tjocka. Visste ni att i USA kan tjocka få en permobil...bara för att de är tjocka. Inte konstigt att det går som det går för det här landet!


Är vi i USA eller är vi i USA...! Tecken finns överallt!


Lyxvillor i Belmont Shore

/Nils

I onsdags bestämmde vi oss för att vidga våra vyer och för första gången, men inte sista, ta oss upp till Hollywood och the walk of fame.

Vi satte oss på metro-tåget runt 12.00 och upptäckte snabbt att det bara var läskiga och äckliga människor som åkte vid denna tidpunkten, mindre roligt. ungefär när vi var framme för att byta till en annan linje så tog en man upp en helt okej stor kniv och började rensa naglarna på tåget... vi bytte sedan tåg och var ÄNTLIGEN framme i hollywood och vi började se stjärnor direkt!

Dock var walk of fame inte så som någon av oss hade trott att det skulle se ut. Båda två trodde att det skulle vara en gågata med stjärnorna i mitten med massor av människor, så är det verkligen inte.. Det är en "vanlig" gata med stjärnor på båda sidorna av gatan på "vanliga" trånga trottoarer och faktiskt inte så mycket folk.. däremot är den väldigt lång. Vi hittade början där Elvis och Beatles har fått hedersplatser och sedan har vi gått en bit på den, någon dag ska vi nog gå hela. Vi gick även och tittade lite på Grauman's Chinese Theatre där vissa kändisar har satt sina handavtryck och fotavtryck och där även de stora filmpremiärerna i Hollywood äger rum. Tittade även på Hollywood & Highland center där Kodak theatre finns och det är där Oscarsgalan äger rum. Vi såg även hollywood skylten på väldigt lååångt avstånd.

Sedan drog vi hemåt, lagom för att komma i jobbrushen på tåget och då var det fler "normala" människor på tåget= skönt!



Nils och Arnold Schwarzenegger (väldigt omtalad fötillfället!)


Finns i början utav Hollywood Walk of Fame


Hollywood skylten igenom en kikare

/Sabina

I förrgår hände inte särskilt mycket. Därför beslutade Sabina sig för att lägga upp lite Frisco bilder istället...bra beslut!

Men, för att ni alla ska ha stenkoll på vad som händer bjuder jag på en liten tvådagars summering!

I förrgår var vi riktigt lata. Vårt främsta mål för dagen var att leta glass. Dessvärre hade inte en enda av de mataffärer vi besökt dagarna innan haft någon glass jag kunnat äta. Vi gick därför runt till några affärer lite längre bort men nej...ingen glass för Nils del.

Under vår lilla tur ute i Long Beach såg vi hur området ser ut på riktigt. SKABBIGT! Inte många "vanliga" människor utan ganska många jag-pratar-med-mig-själv-och-svara-på-mina-egna-frågor-människor. Lite konstigt men inte alltför läskigt trots allt!

Sabina som hade varit ute och joggat under morgonen (DUKTIG!) tyckte att hon var värd lite glass så vi gick tillbaka till vår favoritmataffär, Vonn's, och köpte lite glass. Turligt nog hittade jag en mjölkfri chokladsorbet som jag kunde äta! GOTT!

Igår fortsatte Sabina med sitt tränande. Jag gjorde upp ett gymprogram till henne som hon nu ska följa stenhårt under hela vår vistelse här på Long Beach.

Annars var huvudmålet för gårdagen för min del att våga klippa mig. Jag har hunnit bli ganska långhårig nu så det var dags. Vi tog ännu en tur ute på Long Beach. Efter att vi kollat runt lite grand sa jag absolut: NEJ! Inte en chans att jag klipper mig här, tänkte jag. Salongerna såg riktigt mörka, läskiga och skabbiga ut. Never ever!

På vägen hem gick vi förbi en salong som såg helt okej ut...men nej, det kändes inte riktigt bra! Efter att vi kommit tillbaka satt jag där på soffan med mitt långa hår. Jag beslutade mig för att gå tillbaka till den halvtrevliga salongen...

Jag gick in i salongen och ville vända och gå ut igen lika fort som jag kom in. En asiatisk frisör-tant stod närmast utgången. Hennes accent var tydlig och hon var ganska osäker på engelskan. ÅH NEJ, vad har jag gett mig in på! Hon kommer inte alls förstå hur jag vill ha det! Hlow can lahelp yo? Hej, jag skulle vilja klippa mig idag? Har ni några tider lediga? En tjej lite längre in i salongen hoppade upp ur sin stol och sa att hon skulle hjälpa mig. TUR att jag inte fick asiattanten.

Frisörskan frågade om jag villa ha tee, eller vatten eller något annat. Jag tackade nej och hon frågade hur hon skulle klippa mig. Gör vad du vill, sa jag, så länge du inte gör något fult! Hm, hon visade mig en bild på en modell. Vill du ha det såhär Sir? Modellkillen hade ett rufsigt, stylish hår. Jag förstod men ens att DET skulle inte fungera med mitt hår. Någon dag efter klippningen skulle allt ha stått ut som ett stort afro.

Jag fick sätta mig ner i stolen, hon tvättade och grejade och tillslut fick jag en huvudmassage på köpet. SKÖÖÖÖÖNT! Därefter följde 40 minuters klippning. Hon pratade och pratade och berättade att Long Beach nästan var som ett ghetto och att hon hade haft inbrott tre gånger under den senaste tiden. TUR att vi har ett supersafe boende!

Efter de där 40 minuternas klippning var det klart och resultatet blev faktiskt riktigt bra. Hon gav mig till och med sitt nummer och sa att jag kunde ringa när jag skulle ut nästa gång! Synd att man inte är 21 när man behöver det ;)

Väl hemma igen var det TV-KVÄLL! Det var ju tisdag vilket betyder The Biggest Loser och The Voice. Nästa vecka är det season finale för Biggest Loser. Jag och Sabina var spända av förväntan över vilka som skulle gå vidare. TUR att våra två favoriter tog sig vidare till livefinalen. Efter programmet röstade vi som galningar över vem som skulle bli den tredje finalisten. Känns kul att äntligen få rösta och vara med...har ju aldrig fungerat när jag kollat på programmet hemma i Sverige!

Vi ses & hörs på Skype
/Nils

Sjö lejonen vid Pier 39!


Alcatraz


San Francisco skyline från Alcatraz


Golden Gate-bron från Alcatraz (och en massa fåglar!)


På en Cable Car


Cable Cars


Lombard Street


The palace of fine arts (eller något?)


Golden Gate-bron


Sjölejonen vid Pier 39

Igår var det dags för oss att kolla runder lite i området vi bor i.

För första (och sista) gången under hela resan är vårt sovrum och vardagsrum/kök i skilda rum vilket betyder att Sabina kan kolla på TV hur länge hon vill på kvällarna vilket hon gjorde dagen innan. Det betyder också att jag kan gå upp HUR tidigt jag vill och sätta på TV:n HUR tidigt jag vill och skypa HUR högt jag vill vilket jag passade på att göra!

Sabina fick sova riktigt länge och gick inte upp förrän halv elva.

Sabina käkade en frukost och en timme senare åt jag lunch! Därefter startade vi en tvättmaskin och gick ut på Long beach.

Vi gick ner mot hamnen och kollade på de stora lyxbåtarna och fyren där de hade ett bröllop i blåsten.

Vi tog oss vidare mot stranden och boardwalken. Dessvärre blåste det för mycket, stranden såg ut som ett moln av all sand. Förhoppningsvis slutar det blåsa snart och blir lite varmare. Det är ovanligt kallt här...Folk går med vinterjacka på stan. Det är ungefär lika kallt just nu som det brukar vara under vintern/våren.

Senare gick vi vidare hemmåt och tog det lite lugnt. Allt resande tär på krafterna ;)

Till kvällsmat tillverkade jag hemmagjorda hamburgare som vi senare slängde på grillen. I USA finns dessvärre nästan bara gasgrillar...smakar som stekt på spisen inne, men det är roligare att grilla!

Till kvällsmaten kollade vi på en film med Jennifer Lopez som polis. Mycket fint. Det är J.Lo-feber här i USA. Jag vet inte hur det är hemma men här är det helt galet. Allt med Jennifer Lopez är plötsligt populärt igen och hon medverkar i nästan alla TV-reklamer, talkshows och tidningar man kan medverka i. Fascinerande! Åtminstone har de nu hur som helst något annat att prata om istället för "the royal wedding" vilket fortfarande är ganska poppis...Tur att J.Lo finns här och räddar situationen lite i alla fall!

Vi ses och hörs på skype!
/Nils

I Lördags var det dags för oss att packa ihopa och röra oss till vårt sista resmål: Long Beach, Kalifornia. Detta gjorde vid med flyg, med våra 300 USD vi fick på flygresan mellan Nashville och Las Vegas.

Vi började med att åka taxi en bit för att sedan ta ett tåg ut till flygplatsen där vi ställde oss i kö för att checka-in våra väskor, som vi betalde för på internet på morgonen. För Nils gick det finfint och checka-in sina väskor men för mig var det ett problem, det stod att jag inte betalat mina väskor och jag blev omdirigerad till en annan kö där man fick prata med en person istället för att göra det manuellt.

Nu var klockan kvart i tolv och tjugo över tolv var mina vöskor tvugna att vara in-checkade för att garanterat hinna med planet.. Det var ingen snabb kö eftersom de flesta hade massivt med väskor och problem på något sätt så det tog en EVIGHET och klockan började ticka förbi i en rasade fart och jag började bli nervös!! Skickade in Nils igenom säkerhetskontrollen, eftersom att där var en sjuk kö, för att leta efter mat eftersom att vi var mycket hungriga. helt plötsligt var klockan tio över tolv och det var fortfarande typ 5 personer före mig, och plötsligt började de skicka förbi folk som hade bråttom till sina plan för oss som hade stått i kö!! då började jag, de som stod framför mig och de som stod bakom mig och ryta trots allt skrikande fick de gå före (tror tom mitt flyg lyfte innan deras..) och tillslut var det min tur, jag fick snällt nog gå före familjen framför mig för de hade ett senare flyg än mig och rusade fram till disken oturligt nog förstod inte hon i disken att det var bråttom (tror inte hon tittade ordentligt på när mitt flyg skulle lyfta) så hon var extremt långsam och ville småprata!!? trodde jag var från island pågrundav mitt långa efternamn.. iallafall så var hon så långsam att jag inte hann checka-in väskorna i tid (tror det var 2 min sent..) och hon var orolig över att de inte skulle hinna med mitt flyg så jag fick skriva på att jag hade lämnat in de sent så jag kunde hämta dem på flygplatsen senare.. åh, segt!

sprang sedan vidare mot säkerhetskontrollen, ingen kö=skönt! (de ville att jag skulle säga mitt efternamn, tänk och säga det på engelska så att de kan se på mitt pass att det är rätt, inte så lätt.. så killen i säkerhetskontrollen såg ut som ett frågetecken och sa: "okey, I guess I have to trust you" och jag fick gå vidare..) Hittade Nils och vi rusade till BK för att handla mat och sedan vidare för att boarda planet..

Väl på planet var det en enorm mängd asiater på flyget (flög med continental så det var lite skumt) undrar fortfarande om det är normalt eftersom att flygvärdarna kunde vissa ord på asiatiska (tror det var kinesiska), häftigt!

1 h senare landade vi på LAX och vi gick spända till väskbandet och undarde om mina väskor skulle komma, skönt nog kom de nästan först=PUH!! sen var det ett annat kapitel, vi hade fått tips om att det fanns en shuttle som skulle ta oss till Long Beach så vi gick ut och började leta och som vi letade ÖVERALLT med alla våra äskor gick vi runt som förrvirrande höns, måste sett ganska roligt ut.. Hittade tillslut en shuttle och vi var på väg mot lägenheten. Väl framme träffade vi David som är killen vi hyr lägenheten av och han pratade lite om vad man kunde göra här och var mataffärerna ligger, mycket trevligt.

När han hade gått bestämde vi oss för att gå och handla på Wal-mart, inget roligt typ ingen mat överhuvud taget! super segt så vi gick vidare till VON'S som var nybyggd och trevlig med en massa varor och helt okej billigt och sjukt nära vår lägenhet=superduper! När vi kommit igenom halva vår lista upptäckte vi att vi aldrig skulle orka bära hem allting utan att våra armar skulle gå av halvvägs, så Nils skickade iväg mig till lägenheten för att hämta en nördvagn som fanns i lägenheten som var till för att handla (kommer bilder senare!) skönt att gå hem med den iallafall, behövde inte bära något!

Sedan var det dags för mat och sängen!

/Sabina

Igår var det dags för oss att kolla på The Golden Gate Bridge.

Bron har vi sett många gånger tidigare under vår lilla tid här i San Francisco eftersom den är synlig från stora delar av hamnen (som vi bor i närheten av) men denna gången ville vi komma nära.

Vi bestämde oss för att gå till bron. Dessvärre var det riktigt blåsigt och kallt ute. Gångturen blev med andra ord ingen vidare upplevelse.

Väl framme vid bron lugnade vinden sig. Tyvärr mötte vi många dåliga fotografer under dagen så vi fick ingen superbild på oss och bron. Antingen var knappt bron med eller så hade de huggt av våra ben vid vaderna. USCH!

Efter att vi kollat på bron tillräckligt och till och med gått några steg på den ville vi åka till Golden Gate Park. Parken hade vi kollat ut på kartan tidigare, riktigt stor, fin och trevligt. Planen var att ha en liten parkpicknick.

Vi tog bussen från bron till parken och hoppade av på rätt hållplats, även om det kändes som att vi inte hoppade av rätt. Vi möttes av en skog. Träd efter träd efter träd. Vi hittade en ingång till "parken" där vi mötten av fler träd, träd och träd. Träd, oklippt gräsmatta, träd. Parken var inte alls vad vi förväntat oss. Inte alls fin och trevlig utan högst ful och otrevlig.

Vi vandrade runt ett tag i förhoppning om att hitta den där perfekta gräsmattan men hittade ingen. BESVIKELSE!

I Golden Gate Park finns den kända "Hippie Hill" vilken vi gärna ville hitta. Sabinas bild av kullen var en fin gräskulle med massor av trevliga, vanliga, människor. Min bild var en ovårdad kulle med en massa rökande (knarkande) hippies, träd, buskar och kanske ett gammalt tält eller en trädkoja. Sabina ville ha picknick på kullen, DET ville inte jag vilket kanske inte var så kontigt med tanke på våra olika visioner av hur kullen skulle se ut. Med tanke på vad parken än så länge hade visat kändes min vision, enligt mig själv, fortfarande som det mest troliga förslaget.

Efter att vi gått genom "parken" beslutade vi oss för att hitta en mataffär. Lyckligtvis hittade vi en Whole Foods ganska kort utanför "park"området. På Whole Foods har man möjligheten att mixa ihop sin egen sallad i deras GIGANTISKA salladsdisk. Jag och Sabina tog nästan av ALLT. Lax, ägg, bönor, majs...Till det köpte vi jordgubbar och juice. GOTT!

Vi gick in i parken för att leta efter Hippie Hill. Sabina ville vekligen inte släppa sin vision om den vackra kullen. Efter bara några steg in i parken såg vi ett gäng hippies sitta och röka (vad de rökte kan vi inte svara på) i en liten ring. Vi gick förbi och plötsligt kom en reggaemänniska fram till oss: "Pot, pot, you want some pot?!" "Eeeeeh, no thanks...hehe". Vi skyndade på våra steg lite extra mycket tills vi såg en trevlig och ganska stor gräsmatta på håll. Vi såg en mamma med en barnvagn långt där borta och eftersom det ALLTID är säkert att sätta sig vid barnfamiljer (blogginlägg: barnfamiljsmagneten) riktade vi in våra steg mot henne. Vi kom närmare och närmare. Plötsligt såg barnvagnen inte ut som en barnvagn längre utan mer som en kundvagn. Mamman var en hippieman med långt dreadlock hår.

PLÖTSLIGT var vi nästan lite områngade. Folk sprang runt barfota, rökte och hoppade runder. Över hela gräsmattan fanns rökande små ringar av människor och en massa stulna kundvagnar fyllda med allt möjligt skit. Folk stirrade på oss...Vi såg inte riktigt ut som mängden. En hippiemänniska tog riktning mot oss. "Do you want some..." "No thanks we don't!". Vi tvärvände och bytte riktning.

Närmare hippiekulturen än så här kom vi inte under vår vistelse i parken...vilket var ganska nära om du frågar mig. I efterhand har det visat sig att gräsmattan vi besökte faktiskt var Hippie Hill. Inte mycket till kulle och en blandning av våra båda visioner var det rätta svaret: gräsmatta, många hippiemänniskor som knarkade.

Efter ett tag kom vi fram till en lekplats där vi satt oss med vår picknick efter att ha genomsökt gräsmattan efter nålar. Picknicken var mycket god!

Kort efter att vi ätit upp tog vi oss ut från parken och gick tillbaka till "hotell"rummet.

Lite senare på kvällen gick vi till hamnen och åt på en italiensk restaurang. Yummy! Mycket gott!

/Nils

I Torsdags var det dags för den ultimata San Franciscio experience:
Cable Cars, Backar och Lombard Street (Slingrig brant backe)..

och vi började med Cable Cars en dyr men trevlig upplevelse, lite sjukt att man kan åka upp för alla branta backar!! Vi började också fundera på hur de på riktigt fick sin kraft.. I alla fall hamnade vi uppe vid Union Square och gick och letade efter en lunch-restaurang, hittade en trevlig restaurang och beställde sallad med päron, feta ost och valnötter = mums!

Efter denna goda lunch drog vi vidare bland backarna och hamnade på Cable cars-museet där vi fick reda på att under några gator i San Francisco ligger det STORA kablar som drar runt Cable carsen, hur kunde man lista ut detta? Sjukt häftigt och se de stora grejorna som gjorde att det kunde fungera..

Efter detta besök gick vi vidare mot Lombard Street och den kända superbranta backen där man är tvungen att köra sick-sack för att komma ner (upp är inte ens tillåtet) vi gick upp och det var jobbigt!! sedan fortsatte vi på Lombard Street tills vi hamnade på hotellet för att sova en stund!

Sedan sprang vi ut och käkade på ett ställe där man fick välja kött/fisk/grönsaks-grillspett och sedan en gund tex Sallad, ris eller pasta.Jag valde ett lax-grillspett med en mexicansksallad som var AMAZING och Nils vadle ett kyckling BBQ-grillspett med majs och en sallad som också var AMAZING

Och sedan sooov dags!

/Sabina

Dagen efter vi anlände till San Francisco var det dags för Alcatraz!

Jag vaknade som vanligt lite tidigare än Sabina, satt mig och skypade vid datorn och därefter gick jag ner till frukosten. BESVIKELSE! "Hotell"-"frukosten" bestod av bagels, jam, cookies and juices. Bagels är något av det värsta jag vet för tillfället. Ojäst, vitt bröd som inte smakar särskilt bra och lägger sig som i en klump i magen. De innehåller dessutom en helt OTROLIG mängd kalorier och inget jag vill sätta i mig till frukost. USCH! Det finns trots allt goda bagels, exempelvis de vi åt hos Linda som var mycket mer fluffiga, innehöll kanel och mycket färre kalorier. Hur som helst, INGET jag kommer att sakna.

Efter "frukosten" tog vi oss ner till hamnen vid pier 33 och köpte biljetter till Alcatraz vilket ligger ca 1,5 miles från San Francisco rakt ut på havet. Lyckligt vis hann vi precis med båten som de boardade medan vi köpte biljetter vilket betydde mindre väntande för oss!

Efter en kort båttur var vi framme vid Alcatraz. Vi fick en litten introduktion av en nationalparksmänniska som berättade lite om att vi var tvungna att hålla oss på avstånd från de häckande fåglarna annars skulle vi bli dränkta i bajs. Det ville inte jag och Sabina. Vi inledde istället med att se en introduktionfilm om ön, producerad av Discovery Channel. Mycket fin start.

Därefter gick vi direkt in till fängelset där vi tog en audiotour vilken var väldigt bra. I bakgrunden hade de lagt till ljudet av fängelsedörrarna som stängdes och folk som gick bakom en vilket nästan gav känslan av att "vara där". Audiotouren tog ganska långt tid. Vi beslutade oss för att kolla lite på de "gömda trädgårdarna" som officerarnas familjer haft sina hus vid när fängelset användes. Plötsligt träffade vi en asiatisk fågelentusiast som berättade lite om "Brandt's Cormorants"fåglar vilka visst lever nästan hela sitt liv på öppet hav men kommer tillbaka till land under våren/sommaren.

Efter vår lilla lektion gick vi vidare in på fånggården och kollade runt.

Runt klockan tre kände vi oss klara på ön och tog båten tillbaka. Vi var fruktansvärt hungriga och hittade
ett "designa-din-egen-sallad"-ställe. GENIALISKT koncept! Vi båda använde oss av kyckling och mixsallad som bas.

Nöjda, glada och mätta gick vi till ett museum med en massa gamla spelmaskiner. Vi testade vår förmåga i bland annat spelmaskins-bowling, spelmaskins-grävning och spelmaskins-pacman. Mycket trevligt!

Efteråt tog oss till en mataffär och köpte lite av vårt favvobröd och lite skinka för att kunna mätta våra frukostmagar de dagar vi har kvar här i San Francisco.

Därefter tog vi oss hemåt och gjorde oss i ordning för att äta lite mat på restaurang. Vi hittade en billig och bra  restaurang precis i närheten. Sabina åt enchiladas DRÄNKT i chillisås, jag åt en FANTASTISK sallad med kyckling, avokade, bönor med mera. Mycket gott!

Väl hemma igen kollade Sabina på "Beverly Hills cop" för TUSENDE gången. Jag facebookade lite grand. Mycket fin dag!

Vi ses och hörs på Skype
/Nils

Efter den låååånga bussresan tog vi en taxi som nästan dödade oss på vägen, han gasade i nerförsbackarna och krockade nästan i en lastbil, men äntligen kom vi fram till hotellet (eller ja mer ett motell..) Vi fick tvärr inte checka in pga att vi var där väldigt tidigt (check in började vid 3 PM och vi var där 9 AM..) vi fick i alla fall lämna våra väskor och komma tillbaka vid ett.

Vi gick rakt ner mot vattnet och gud vad det blåste kallt! Vi fick syn på Golden Gate Bridge, eller vad som syntes av den pga molnen.. Gick sedan mot Fishermans Wharf för att hitta något stället att käka frukost, hittade en mataffär så vi gick in och handlade frukt och bär, nybakade bullar, tomat, ost och nyttig dricka för att sätta oss någonstans och käka picknick-frukost, vi hittade en konstgjord strand med utsikt över Alcatraz och satte oss på en bänk i närheten och började äta, mycket gott!

När allt var uppätet gick vi vidare in mot Pier 39 och sjölejonen! Sjukt konstiga djur, ser ut som en stor klump men ganska roliga och studera en stund så vi satt där en halvtimme kanske, studerade människor också väldigt spännande..

Gick sedan tillbaka mot "hotellet" och checkade in, ett litet trevligt rum som luktar konstigt och har heltäckningsmatta och en spindel (som Nils är LIVRÄDD för) vi har iallafall en fantastik TV med en massa filmkanaler så vi satte på en film och båda somnade.. Vaknade några timmar senare och fräschade upp oss (Och Nils upptäckte att han bränt sin näsa i solen..) för att gå ut och äta något. Vi hamnade på ett sushi-ställe där vi åt grillad lax med ris och räkchips, en soppa som smakade fisk och ägg, en sallad och avokado-sushi (avokado, sjögräs och ris) och allt detta skulle vi äta med pinnar!!? jag vet inte ens hur man håller.. sushin gick bra, värre med laxen och tillslut förstod servitören att vi inte kunde och erbjöd oss bestik, tack!! Maten var FANTASTISK iallafall!!

Gick tillbaka och tittade på Biggest Loser och The Voice (Tisdagskvällar är våran stora TV-kväll!!)

/Sabina

Dagen efter vårt äventyr i romarriket var det dags för att säga hejdå till vårt rum på Trump...

Vi inledde dagen med att packa packa och packa. Allt vi lagt ner i lådor och skåp skulle upp och i väskorna. Hotellet hade snällt nog förlängt vår uteckning till klockan 16:00.

Vädret denna dag var inget vidare. Vår förhoppning var egentligen att vi skulle kunna ligga lite vid poolen runt middag men istället regande och åskade det.

Klockan 15:00 lämnade vi rummet, checkade ut och tog en taxi till Greyhounds bussterminal i Las Vegas.

På Greyhound bussarna finns alltid mycket konstigt folk. Denna gången var inget undantag. Redan inne i terminalen möttes vi av många stirriga ögon, skakiga händer och folk som pratade med sig själva. Lite läskigt.

Dessvärre hade det skett flera förseningar under dagen så personalen skrek och skrek på alla resande. Plötsligt skulle folk byta gate-nummer, därefter skulle de tillbaka igen. Inga väskor fick vara på marken, alla skulle stå i kö. Allt detta skrikande med en bunt människor som svarar på sina egna frågor blev lite för mycket. Vi var högst frustrerade.

10 minuter senare än vi skulle påbörjat vår boarding var vi i alla fall på bussen. Jag och Sabina hade köpt Priority-biljetter. På Greyhound säljer de nämligen så många biljetter de kan. Om det inte finns plats på bussen man tänkt åka med...Sorry, men du får vänta till nästa.

Jag och Sabina med några andra var priority fick vi gå på bussen lite före alla andra och och var därmed garanterade platser. Därefter släpptes alla andra på. Precis som vanligt hamnade vi vid en barnfamilj. Precis som alla andra gånger. Har vi någon särskild magnet inom oss som drar sig till barn eller?! Lyckligtvis är inte alla barnfamiljer skrika och kastar mat. De flesta är trots allt snälla...vi har bara lite otur ibland. Den här familjen var faktiskt riktigt snäll. Barnen skrek nästan inte alls utan somnade snällt efter ett tag i sina föräldrars knä. Väl framme vid kvällsmatsstoppet stannade vi vid ett McDonald's. Det yngsta barnet som knappt kunde säga något klämde i alla fall fram ett: "Ooooh, Mattdonals" när han såg skylten. Han blev så glad att han hoppade upp och ner. Vi hade 20 minuter på oss att köpa mat. Sabina och jag var ganska snabba. Dessvärre var de underbemannade i kassan så barnfamiljen fick ingen mat. DÅLIGT. Turligt nog fanns en snäll tant på bussen som gav sina pommes till pojken och flickan så att de i alla fall skulle bli lite mätta. Jag och Sabina hade redan tryckt oss vår mat innan familjen kom på så vi kunde tyvärr inte hjälpa...

Bussresan var lång...1,5 timmar efter att vi påbörjat vår resa från Vegas korsade vi gränsen till California. Klockan 10:45 pm (22:45), alltså nästan sex timmar efter att vi satt oss på bussen, var vi framme i Los Angeles där vi bytte buss mot San Francisco.

Bussen mot San Francisco avgick 50 minuter efter att vi kommit till Los Angeles. Även denna gång var vi omgivna av barnfamiljer. Dels familjen från förra bussen men också en mamma med två små barn. Alla barnen var mycket duktiga.

Det är faktiskt i många fall skönt att sitta i närheten av barnfamiljer när man åker Greyhound. Många av människorna som åker bussarna är lite...annorlunda. På bussen drog de reglerna för att åka: Inget rökande (normal regel), inget drickande av alkohol (normal regel), inget dealande med droger på eller vid sidan av bussen (eeeeeh, okej), inga höga telefonsamtal...för alla andra på bussen vill inte veta hur det gick till när Joe kom in i fängelset (WHAT!)...barnfamiljer kan vara bra att ha ibland!

Vi passerade Hollywood på vår resa norrut. Sabina somnade så fort vi satt oss...Jag letade efter Hollywood-skylten men såg ingen.

Klockan 7:15 var vi framme i San Francisco! Trötta efter en hel kvälls+natts bussåkande...!

Vi ses och hörs på skype (skypetiderna är precis samma som i Las Vegas eftersom vi för resten av resan kommer befinna oss i The pacific time zone...någon gång mellan 18-20 är det största chans att fånga oss!)

/Nils

I Söndags var det sista hel dagen i Las Vegas och det var en blåsig och kall dag så vi bestämde oss för att besöka The Forum Shops på Ceasars. Hela shopping stället är i romerskanda så det känns som att man går ute i Rom, sjukt häftigt. I slutet av den ena änden hade de en fontän och ett akvarium med 300 fiskar och även en show om hur atlantis sjönk.. Väldigt eldigt och vattningt och lite galet och ha en sådan show i ett shoppingcentra, men det är ju Vegas... Vi handlade inte så mycket, tittade mest, fast Nils köpte ett par flippisar på det space'ade H&M med discokulor och galen musik.. Vi käkade lunch på en chokladfabrik, Nils åt en kött-pizza och jag en hamburgare med våffelpommes med smak av chili och kakao, mycket gott..

Sedan gick vi tillbaka till Trump för att vi tänkte ta bilder vid poolen, tyvärr hade de stängt pågrund utav blåsten mycket tråkigt.. Vi bestämde oss för att bara chilla i rummet istället tills det var dags för kvällsmat.

Vid kvällsmat dags så gick vi ut och blev uppsnappade utav en shuttle till Wynn (som ligger 2 min gångväg ifrån Trump) och åkte slöa som vi är bil.. Gick sedan till en mexikansrestaurang med en väldigt trevlig servitör (och de hade tillochmed en lapp som var påskriven utav alla viktiga så att Nils fick laktosfri mat.. fancy) Sedan spred Nils sina kunskaper om att Soja i för stora mängder inte är bra för en, duktigt av honom.. Sedan var vi tvugna och springa tillbaka och byta kläder (vi hade shorts och t-shirt bytte till långbyxor och långärmat pga att det blåste..) sedan var det dags och promenera lite på The Strip, inte lika många folk som i lördags men ändå en massa folk ute.. Vi fick även se volcano-showen, mycket eld som sprutade=skojjsigt..

Sedan var det dags att sooova

/Sabina

Dagen efter vårt lilla äventyr uppe på Stratosphere beslutade vi oss för att vara lite kulturella...!

Dagen inleddes med en födelsedags-skype med pappa och frukost.

Efter frukosten gick vi ner till The Fashion Show Mall och köpte våra biljetter till broadwaymusikalen "The Lion King" som går på Mandalay bay Theatre. Mandalay bay är ännu ett hotellkomplex på The Strip med casino, vattenland, hajakvarium, teater, köpcentra och självklart hotell! Hotellet är beläget i slutet av The Strip...alltså ganska långt från vårt hotell eftersom vi är bor precis i början av gatan.

Mannen i biljettluckan erbjöd oss, för 2 $ extra, 20% off på en italiensk restaurang som låg precis i anslutning till teatern. Vi tackade "ja" till erbjudandet och biljettföretaget anordnade en reservation till klockan sex på kvällen. "The Lion King" skulle inte börja förrän klockan åtta, så vi skulle ha gott om tid för att äta. ALLT vi behövde tänka på var att inte dyka upp senare än kvart över sex för då försvann vår reservation och våra 20 %.

Med biljetterna i handen gick vi tillbaka till Trump för att lägga oss vid poolen. Tyvärr blåste det som bara den. Parasollerna lyfte nästan från marken. Plötsligt kom en stormvind och en kvinna som låg i en solstol släpades iväg nästan en meter av det blåsande parasollet. Vi kollade på kvinnan med stora ögon som skrek som om livet stod på spel. Utan förvarning välte också vårt parasoll, som Sabina ställt upp några minuter tidigare, över mig. PLÖTSLIGT var hela terassen översvämmad av hotellpresonal och livvakter. "Hur gick det?", "Mår du bra?", "Är du skadad?". Jag och Sabina skrattade bara. "Nej, jag mår bra!". "Är du säker Sir?". "JA, jag mår bra!".

Vi klurade ut att livvakterna alltid står och övervakar poolområdet inannför "guld"fönsterna som det inte går att se in genom. Det finns dessutom en lifeguard vid poolen hela tiden. Känns säkert! Vem vet, man kanske drunknar i den 4 feet (ca 1,2 meter) djupa poolen.

På grund av allt blåsande beslutade vi oss efter ett tag att gå upp till rummet och vila lite inför kvällens huvudattraktion.

En halvtimme senare än tänkt var vi klarade och fixade för att ta oss till teatern. Lyckligt vis hann vi i alla fall med shuttlen som avgår varje halvtimme (och är gratis för hotellgästerna!!!) till "The forum shops" på Ceasars palace vilket ligger lite längre norrut längs med The Strip.

Väl framme vid "The forum shops" blev vi helt förbluffade över köpcentrats utseende. Temat var självklart romarriket. Överallt fanns enorma statyer och vattenfall. Det kändes som att gå utomhus i Rom.

Inne på "The forum shops" gick vi självklart vilse men efter ett tag kom vi ut på gatan. Klockan tickade och plötsligt hade vi bara 30 minuter på oss för att komma fram till Mandalay bay! Vi skulle dessuom hinna hämta ut våra biljetter OCH gå till restaurangen.

Vi gick i ett ganska bra tempo. Dessvärre finns gångbroar överallt för att minska antalet rödljus på "The Strip". Dessa tar en enorm tid att passera vilket gjorde att klockan tickade på fortare än vi tänkt.

Klockan 18:00 var vi framme vid hotellet. Vi gick fram och tillbaka för att överhuvudtaget hitta ingången.

Efter ett litet tag var vi inne i hotellet. Vi passerade det ENORMA orangeriet men kunde inte hitta teatern. Jag frågade en säkerhetsvakt om vägen, men han visste inte. Okej?! Därefter sprang vi till en liten reception och frågade. En trappa upp, till höger och därefter skulle vi följa skyltarna till Mandalay bay Theatre. Vi kom upp till ett ENORMT casino och efter ett litet tag hittade vi skyltarna.

Väl framme vid biljettluckan hade vi fem minuter på oss att hämta ut våra biljetter OCH hitta till restaurangen. Efter tre minuter hade vi inte rört på oss överhuvudtaget. Vi beslutade oss för att jag skulle försöka hitta vägen till restaurangen, ge dem vår reservationsbiljett , fråga dem om det var möjligt att skjuta upp reservationen 5 minuter och därefter gå tillbaka till Sabina vid biljetter.

Jag frågade en casinoarbetare om vägen. Lyckligtvis var det inte långt. Väl framme vid restaurangen gjorde jag allt som vi bestämt och därefter hämtade jag Sabina som hade fått biljetterna.

Restaurangen var riktigt fin. Lite väl fin kanske. Flera servitörer hälsade oss välkomna och därefter kom vår huvudservitör som lade på servetten i knäet på Sabina. Jag föredorg att göra det själv! Han berättade en låååång historia om vad han tyckte att vi skulle äta och bla bla bla. Sabina beställde några tjocka nudlar med bolognese och jag tog pasta med musslor. Till det ville vi ha spenat. Servitören kom tillbaka efter ett tag med våra drickor som han serverade på ett högst...magnifikt vis. Lite senare kom han tillbaka med två skedar...på silverfat! Vi kände oss inte riktigt hemma men lyckligtvis var vi rätt klädda! SKÖNT!

Vi åt den OTROLIGT goda maten under ständigt uppassande av personalen. När vi var klara plockade flera ur personalen av vårt bord och tillsist kom en man med kam och kammade duken. Han berömde oss för att den var mycket ren. OKEJ! Som sagt var vi inte riktigt hemma.

Vi gick till teatern. Våra platser var rikigt var trots att vi satt ganska högt upp.

Musikalen var otroligt. Dräkterna var fantastiska!

Efter musikalen gick vi hela vägen tillbaka till hotellet och kollade på alla byggnaderna och de blinkande skyltarna. The Strip var packad med folk. Vi stannade vid Bellagio och kollade på de kända vattenshowen och framme vid The Mairage hoppades vi få se The Vulcano show. Dessvärre ställdes denna in på grund av för hård blåst...vilket kanske var skönt eftersom det sprutas ut en massa eld.

Väl framme på hoteller somnade vi snabbt efter en OTROLIGT händelserik dag!


The Lion King


New York, New York                              The Mirage


The Strip

/Nils

Dagen efter Grand Canyon och Hoover Dam hängde vi vid poolen och drack gratis lemonad hela dagen!

Sedan gick vi och käkade Stripburgers som var super goda och vi hade en super servitör som hade full koll på allt!

Vi gick sedan mot The Stratosphere, ett 909 Ft (277 meter) högt torn med karuseller..
(jag har varit VÄLDIGT rädd för denna dagen länge nu..)
Vi började med att åka X-Scream vilket är ett tåg som de kör rakt ut över kanten på tornet och tvärnitar (detta på 866 ft (264 meter) höjd), det var hemskt
Sedan åkte vi Insanity vilket är en karusell där det sitter 10 personer två och två och tittar på varandra för att sedan åka ut över kanten, på 264 meters höjd!!, och börja snurra och luta stolarna nedåt så att man nästan hänger vågrätt uppe i luften, detta var värre och mycket dels för att Nils sa att min stol skulle gå i sönder och jag skulle ramla rakt ner... inte snällt alls..
Vi tog sedan hissen upp på högsta våningen där Big Shot fanns, ett uppskjut på 277 meters höjd som skjuter en upp 73 meter till 350 meters höjd.. Detta var värst, jag HATAR uppsjukt och nedsläpp och grejor som tar en högt upp så detta var HEMSKT!!
och sedan var plågandet färdigt och vi gick runder och tittade på den fantastiska utsikten!


Stratosphere


Insanity

/Sabina

Igår ringde väckarklockan kl 5:30 (på morgon så klart!). TIDIGT! Jag masade mig upp ur sängen, 15 miuter senare gick Sabina upp!

Efter en snabb frukost tog vi oss ner till lobbyn och steg på bussen som skulle ta oss till Hoover Dam och Grand Canyon.

Vi var först att hämtas upp. Därefter följde en lååång upphämtningstur genom The Strip. Dessvärre lyckades en indisk barnfamilj placera sig framför oss. Ungen skrek och skrek och klockan sex på morgonen är inte det särskilt roligt ska jag säga!

Vi åkte genom Las Vegas stressiga trafik medan vår chaufför körde samtidigt som han guidade oss med mikrofon. LÄSKIGT! Plötsligt var vi ute ur staden och åkte genom ökenlandskap som trots allt är ganska vackert med de stora och höga bergen. Uppe på toppen av vissa berg fanns till och med snö och vår guide berättade att det till och med finns en skidanläggning en bit från Vegas. Inte det första man väntar sig i öknen!

Efter en halvtimmes bussfärd var vi framme vid den gigantiska Hoover Dam. Den jobba indiske ungen hade skrikit halva vägen. Betongväggen som stänger inne vattnet i dalen är 222 meter hög. Kraftdammen byggdes mellan 1931-1936 främst för att säkra vattentillgången i området samt skydda mot översvämningar och för att producera elektricitet. När vi åkte förbi dammen var vattennivån den lägsta någonsin sedan de sex åren de fyllde upp dalen med vatten. 

Vid Hoover Dam hade vi exakt FEM minuter på oss att fotografera innan bussen skulle köra. Alla hoppade ur bussen och fotade som bara den!

Därefter fortsatte vi vår färd genom öknen mot Grand Canyon. Turligt nog satt busschauffören på en film med Matthew Perry som hette "Fools Rush In" som utspelade sig både i Las Vegas, Hoover Dam och Grand Canyon. Filmen gjorde oss riktigt sugna på att se the Canyon MEN först skulle vi genomlida 5,5 timmars bussresa. Skönt att vi hade filmen och ungen var hyfsat tyst...ibland i alla fall!

PLÖTSLIGT hände det som inte fick hända. Filmen tog slut och ungen började skirka jättemycket! Därefter följde en ganska lång resa utan film men med skrik tills busschauffören satt på en film om hur gud skapade Grand Canyon. VÄRDELÖST!

Väl framme vid Grand Canyon var vi ganska stela i benen. Skönt att vi skulle få röra på oss i alla fall! Vi åt vår lunch vid kanten till the Canyon. Vid lunchstället fanns jättemånga ekorrar och en stor mängd asiatiska turister som matade dem ÄVEN om det fanns gigantiska skyltar som förbjöd detta. Jag och Sabina suckade, därefter gick vi och gick vi. Utsikten var UNDERBAR! Alla borde åka till Grand Canyon!!! Allt var så vackert att det inte kan beskrivas med ord och knappt med bilder heller!

På sina djupaste delar var dalarna 1800 meter djupa och det genomsnittliga djupet var 1600 meter. DJUPT!

Dessvärre fanns en svärm GIGANTISKA humlor som jagade oss lite då och då längs med vägen!

Efter otaliga humleattacker var klockan halv fyra och bussen avgick hemåt igen...

Vi åkte och åkte. Den indiske ungen skrek och skrek och kastade till och med mat på oss. Jäkla unge! Hans föräldrar skällde i alla fall lite på honom.

Chauffören satt på "Yes Man"...Dålig film och ingen koppling till Vegas. TRÅKIGT! Mot slutet av resan satt han i alla fall på "Vegas Vacation". Skönt med en ÄKTA Vegas film!

Klockan 8:30 pm (halv nio på kvällen alltså) släppte chauffören av oss vid Trump. Till kvällsmat stekte vi korv och kokade lite mackaroner. GOTT!


Hoover Dam


Grand Canyon


Grand Canyon

Vi ses och hörs på skype!
/Nils

I Onsdags bestämde vi oss för att gå och titta på The Strip och alla hotellbyggnader och det är helt sjukt vad man kan hitta på att bygga.. New York, Paris, Egypten, Venedig, Romariket och Pirater (med mera!!),
Det känns som att alla hotell vill överträffa det andra och då blir det bara galnare och galnare..



Det finns även tre olika gratis shower som tre olika hotell har framför sin byggnad och vi valde att gå på den närmast oss, en piratshow framför Treasure Island och vi tänkte att det skulle vara en trevlig barnvänlig show om pirater med en massa vatten sprutande och eld flammande..
Men icke, det började med att väldigt lättklädda tjejer börjar åma sig på det ena skeppet och sjunga och gjrejor sedan kommer ett annat skepp med lättklädda killar som började visa sina muskler.. Och sedan dansade alla tillsammans, eller ja tjejerna åmade sig mest.. Ingen barnvänlig show iaf.. (men det sprutade mycket vatten och eld och raketer!!)



/Sabina

Igår fixade vi nästan hela dagen.

Eftersom vi inte kunde hitta någon mataffär dagen innan bestod vår frukost av fruktsallad från Walgreens, vilket är en form av apotek/pressbyrån affär, med flingorna som vi köpt i Miami Beach. Smakade inte alltför dåligt faktiskt!

Efter frukosten packade vi upp allt ur våra väskor, bloggade och skypade.

Därefter började vårt stora sökande efter en mataffär. Hmm. Uppgiften var inte lätt. Vi båda stod och spejade från vårt fönster på 37:e våningen efter stora mataffärskyltar. Nää, inte en skylt så långt ögat kan nå!

Vi beslutade oss för att gå in på "The Fashion Show Mall" vilket är ett köpcentra precis över gatan. Vi gick och gick och gick. Tillslut blev vi hungriga och bestämde oss för att äta på deras Food court. Food Courts är något av det bästa som finns i snabbmatsväg. Så många restauranger på samma plats, ingen press på att äta pommes och hamburgare även om någon annan vill det. ALLA kan äta VAD DE VILL! Fantastiskt!

Efter maten fortsatte vi vårt sökande efter en mataffär. TYVÄRR fann vi ingen.

Vi gick tillbaka till hotellet och frågade en receptionist om hon visste någon närbelägen.
- Ja, det finns en "Whole Foods" 15 minuter från "The Strip", sa hon
- Kan vi gå dit, sa vi (DUM fråga i USA)
- He he, nä jag skulle nog inte rekommendera det.

Nähä. Vi gick upp på vårt rum och googlade lite grand och efter ett tag hade Sabina hittat en busslinje vi kunde åka utan att behöva byta buss. YES!

Vi gick ner till busstationen och köpte en två timmars biljett. Nästan direkt kom bussen och vi hoppade på. Vi skulle bara åka fyra express hållplatser, sen skulle vi vara där.

Vi åkte och åkte och åkte. Vi passerade det stora Stratosphere-tornet vi kan se från vårt fönster och vipps var vi ute i slummen och vipps hade vi åkt fler än fyra stationer. Vi hoppade av bussen och Sabina förstod att hon hade blandat ihop slutstationerna och att det var hennes magkänsla som hade sagt till henne att vi skulle åka mot Stratosphere-tornet. Dagens läxa: Lita aldrig mer på Sabinas magkänsla!

Efter ett tag kom bussen och vi hoppade på, denna gången, på rätt håll genom Las Vegas.

En timme och femton minuter senare efter att vi köpt biljetten var vi framme vid Whole Foods. Vi beslutade oss för att inte racea genom affären, vi skulle ändå inte hinna med bussen.

Vi handlade och handlade. Whole Foods är dyrt eftersom nästan allt är ekologist men vad skulle vi göra. Väl framme vid köttdisken skulle vi köpa kyckling. Vi sa att vi ville ha "ett pound" kyckling. Mannen bakom disken hörde lite dåligt och frågade om vi ville ha "ett halft pound". Sabina sa "ja" och jag sa "jaha". Jag berättade för Sabina vad hon hade sagt "ja" till och hon fick i uppgift att ändra beställningen. "Oj, vilken tur att ni skulle ha ett helt pound. För med ett halft hade inte ens katten blivit glad" OKEJ!

Vi betalade och gick mot bussen.

PRECIS när vi skulle gå över vägen kom bussen och körde förbi oss. ATTANS, men vi hade fortfarande tio minuter kvar på vår biljett.

Vår biljett "gick ut" klockan 3:47. Klockan 3:48 kom bussen. Vi tog beslutet att åka ändå (vi var inte sugna att betala 5$ till per person) eftersom man inte behöver visa biljetten för chauffören här utan bara gå på och hoppas att inte kontrollanten ska komma.

Efter två hållplatser hoppade en kontrollant på!!! Vi hoppades att han skulle acceptera en minuts försening från vår sida. Turligt nog var det så mycket folk på bussen att han aldrig klarade ta sig genom folkmassan (vi stod strategiskt längst bak!) innan vi hoppat av!

Väl inne på hotellet slängde vi in maten i kylen, tog på badkläderna och gick ner till poolen som ligger belägen ca tre våningar upp på en stor terras. Att sola var inte att tänka på eftersom klockan var halv sex och solen stod ganska lågt. Vi hoppade istället i poolen. Vattnet var PERFEKT!

Vi badade ganska länge. Sabina klarade av att simma under vattnet över poolens kortsida efter mycket coaching och många försök! Bra jobb!

I belöning lovade jag att laga mat efter att jag fått bubbla lite i vårt bubbelbadkar.

Vi åt stekt kyckling med guacamole, tomat, gurka, sallad och valnötter i spenat-tortillabröd samtidigt som vi kollade på "The biggest loser" och det nya programmet "The Voice". Mycket bra!

Sedan somnade jag och Sabina fixad den nya bloggdesignen.

Vi ses och hörs på Skype!
/Nils

I Måndags flög vi från Nashville till Las Vegas och vilken säkerhet det var på flygplatsen, USA var rädda att någon skulle bomba deras militärbaser och Nashvilles flygplats ligger brevid en av de största i landet så det var MYCKET säkerhet, men låt oss börja från början.

Vi började med frukost och sen packade vi lite och la över bilder till Lindas dator och fixade lite lunch mackor så drog vi ut med bilen ännu en gång, MOT FLYGPLATSEN!!
Väl framme på flygplatsen gick vi till Continental Airways som vi skulle flyga med (14.58-->Houston-->Las Vegas: 19.20, lokal tid) när vi kom fram frågade kvinnan oss vart vi skulle och vi berättade det och hon bara, åh vad bra är ni sugna på att byta flygbolag (U.S Airways 14.30-->Charlotte-->Las Vegas: 19.50, lokal tid) och få vars 300 USD i resecheckar? Ja, tack säger vi och plötsligt har vi bytat flygbolag och "tjänat" 300 USD, nu kan vi flyga mellan San Fransico och Los Angeles!!

När väskorna väl var incheckade tog vi oss mot säkerhetskontrollen, och vilken säkerhetskontroll.. Det började med en check utav vårt pass, med ficklampa och förstoringsglas, sedan skulle väskorna igenom och gud vad bandet gick lååångsamt!! (ibland känns det ju som att de aldrig kan ha hunnit se vad som fanns i, inte i måndags..) Vi fick dock konstigt nog inte gå igenom body-scanningen (tror den gick i sönder precis innan vi kom fram..) men vi klarade oss igenom i alla fall, skönt! Eller ja smarta Nils hade en nästan full handdesinfektionsflaska i sin väska, den fick han inte behålla..

Sedan var det dags att flyga! först 1,5 H sedan paus i 1 H och sedan 5,5 H flygresa, SEGT! och vi fick inte ens sitta brevid varanndra.. På andra planet satt jag brevid en kille som såg ut som en typisk italienare (han kom från Israel sa han sedan..) som filmade när vi startade och filmade när vi landade och tog 3 miljoner bilder på berg med snö från ett flygplansfönster, han trodde inte iheller på att det var snö och frågade mig 2 ggr.. Och på min andra sida hade jag en kvinna med snacks som såg ut som torkade fiskar till katter och luktade FÖRJÄVLIGT!! och på sista halvan av resan satte hon på en film på sin dator HÖGT och de ända de gjorde i filmen var att springa, hade biljakter och dödade varanndra.. (och precis när hon startade sin film dog min mp3..) Det var en jobbig utdragen flygresa men vi kom fram säkert i alla fall!

Vi hämtade våra väskor och hittade en shuttle buss och tog oss till vårt 5 stjärninga hotell, Trump International, jag säger bara att de har kristallkronor där taxiarna stannar och kristallkronor i Lobbyn.. och rummet är ENORMT och fantastiskt och sängen är magisk och inte tala om kuddarna, mums!! (vi har även ett stort bubbelbad och tv i speglen på toan..) jag kan stanna här ett tag..

/Sabina

Hoppas att ni inte har missat vår nya design!!
(och ser ni inte den prova att trycka på er uppdateraknapp!)



/Sabina

Dagen efter den fantastiska marknaden var det dags för vår sista HELdag i Tennessee...

Morgonen började som alla andra morgnar, FANTASTISK! Lizzy satt som vanligt och väntade på mig i trappan när jag gick upp. Efter att jag kommit ut från toaletten satt hon utanför dörren med sin frisbee.

Efter lite gosande med hunden gick Sabina upp och vi gick ner till Linda i köket för att äta frukost. Lite senare kom Fred och vi åt alla tillsammans. GOTT!

Under hela förmiddagen regande det. Väderprognosen från dagen innan stämmde inte särskilt bra och vi höll tummarna för att vi skulle kunna åka till trädkojan! Medan det regnade där ute skypade jag och Sabina och kollade på TV med Fred. Linda åkte iväg för att handla inför kvällsmaten.

Tillslut avtog regnet runt middag för att sedan sluta helt.

Vi tog bilen från Cookeville ut på landet. Vi åkte genom fantastiska landskap, mellan höga berg, nere i djupa gröna dalar och ute på stora vida fält.

Efter ett litet tag var vi framme vid den gigantiska trädkojan vilken är byggd i tre stycken träd av en och samma man; en pastor som enligt honom själv fått denna uppgift av Gud! Virket till den enorma byggnaden får han från folk som lämnar till honom. Hans mål är att fortsätta bygga tills virket är slut.

Trädkojan är enligt Guinness World Record den största i hela världen, tio våningar hög och verkligen en upplevelse att besöka.

Under vintrarna låter pastorn hemlösa bo i byggnaden. Därför fanns sängar, stolar och alla möjliga sorters möbler inne i huset, till och med en basketkorg inne i kapellet!

Efter besöket i trädkojan åkte vi hem. Till kvällsmat grillade Linda hemlagade hamburgare med MÄNGDER av tillbehör; Coleslaw, potatissallad, bönor, broccoligojja och sauerkraut! YUMM!

Senare följde lite AFV, Extreme Makeover - the home edition och Law and order. Därefter fick vi säga hejdå till Fred som inte kunde följa med till flygplatsen dagen efter. Vi gick upp och packade ner allt i våra väskor.

Vi somnade ganska sent med en fantastisk dag bakom oss. Det är ju inte varje dag man får klättra upp i världens största trädkoja!




Inte helt onväntat fanns någon form av budskap uppe på toppen av trädkojan! Längs nere mellan S:et och U:et står Linda och Fred små som myror, vi var högt uppe ska ni tro!

Vi ses och hörs på Skype (och glöm inte de nya Skypetiderna!)
/Nils

I Lördags (30 April) var det dags för country-marknad i Franklin.
Efter mycket skrivande och bitchande med GPS'en var vi äntligen framme och hittade en parkeringsplats på en gräsplätt i riktigt marknadsanda, sedan gick vi in mot marknaden och den var som en vanlig marknad fast ENORM.
Det var mycket tält med olika hantverk alltifrån jätte myggor i stål, fågelhus & kapsyl halsband till glas-underlägg i återvunna burkar. Det var mysigt och Linda köpte sig en tomte (rökelse tomte tror jag att det var..) som tydligen liknade en svensk tomte som Karen hade köpt, den var fin i alla fall...
På marknads området fanns det även 4 scener där det fanns live-country-band, mysigt att gå runt bland galna country folk i det fantastika vädret!




Väl hemma lekte jag och Nils MYCKET med deras hund Lizzie, hon blev så trött att vi nästan var tvungna och bära in henne men hon älskade det så..

Och senare på kvällen gjorde vi vår egen valborgsbrasa i svensk anda!






/Sabina

Dagen efter vattenfalls- och grottsdagen tog vi oss till Tennessees huvudstad Nasville för en dag i countryns tecken.

Dagen började som vanligt med en OTROLIGT god frukost: flingor med mjölk och torkade tranbär, mackor med massor av olika sorters pålägg, olika sorters juicer, färska äpple, hallon, björnbär, blåbär, jordgubbar you name it! YUMM!

Efter frukosten tog vi det lite lugnt och förberedde oss för vår countrydag. Fred, Lindas man, hade tagit en halv dag off från jobbet så efter en liten lunch tog vi oss mot Nashville.

Bilturen tog cirka en timme, därefter var vi framme i "The music city", Nashville, vilket faktiskt är större än vad man kan tro. I Nashville finns precis som i många andra städer flera skyskrapor och mängder med bilar och gator. Vårt lilla besök i staden inleddes på huvudgatan där alla Honky Tonks finns belägna vilket är barer med live-countrymusik. Barerna ligger vägg i vägg längs med hela gatan där det dessutom finns en enorm mängd Elvisstatyer i plast!

Efter att vi gått gatan ner kom vi fram till Cumberland River där det i vanliga fall finns en bred gata utmed vattnet...Den gatan existerade inte denna dag på grund av översvämningarna.

Därefter tog vi oss till "The Ryman Auditorium" vilket är ett gammalt countrykonserthus där de sänder livekonserter via radion till hela USA. Egentligen var det meningen att vi skulle se en konsert här men tyvärr fanns inga föreställningar denna kväll. På "The Ryman Auditorium" gick vi i stället en rundtur och kollade på gamla klassiska countrykläder och bilder från de klassiska konserterna. Tillslut tvingade Linda och Fred oss upp på scenen där vi fick ta en bild med gitarren och mikrofonen i högsta hugg. Liiiiite skämmigt men NU har vi ju faktiskt stått på samma scen som de STÖRSTA!

Ganska mycket gående senare gick vi till en restaurang där Linda och Fred bjöd oss på mat. Till förrätt åt vi bläckfisk och en italiensk salsa med bröd. Till huvudrätt åt Sabina kyckling och jag en seafoodsalad. MYCKET gott!

Efter maten tog vi bilen norrut i staden, vi skulle försöka hitta vägen till "The Grand Ole Opry", vilket var huvudmålet för dagen där vi skulle kolla på en countryshow. Självklart kom vi vilse!!! Istället hamnade vi i en park där de amerikanska senior highschool eleverna hade sin senior prom. Sabina blev som trollbunden. Jag blev mer fashinerad av byggnaden de hade balen i vilket visade sig vara världens enda fullskaliga kopia av Athenas tempel i Athen. Inte det första jag väntade mig hitta i Nashville. Faktum är att byggnaden var väldigt fin och faktiskt ganska gammal (amerikanska mått mätt)!

När Sabina väl var klar med sitt klänningtittande satt vi oss i bilen igen. Den här gången använde Linda och Fred sig av deras GPS istället, vilken Linda brukar kalla "The bitch".

Många "You bitch", "Yes Ma'm" och "No Ma'm" senare var vi framme vid komplexet där "The Grand Ole Opry" var beläget. Området var gigantiskt och vi kunde inte hitta byggnaden. Några nära-döden-upplevelser, olagliga svängar och svärord senare var vi framme vid "The Grand Ole Opry".

Lite fotograferande senare med några countrykändisar var den showtime. "The Grand Ole Opry" showen var samma sorts show som den vi skulle ha sett på "The Ryman Auditorium". Skillnaden var helt enkelt att vi var på "The Grand Ole Opry" isället vilket är en modernare byggnad med större publikkapacitet. Faktum är att hela byggnaden hade varit under vatten förra året efter de historiska översvämningarna i Nashville. Den här gången var byggnaden i säkerhet trots det höga vattenflödet precis i närheten. Linda berättade om det enorma restaureringsarbetet de hade gjort. De hade till och med lyckats rädda den lilla cirkeln med scengolv från "The Ryman Auditorium" som fanns på centerstage för att cirkeln skulle slutas mellan det nya och det gamla!

Showen varade i två timmar inklusive alla reklampauser (eftersom det var liveradio). Upplevelsen var otrolig! Allt från reklamen till de många artisterna vi fick se var väldigt annorlunda men riktigt kul.

Mitt i föreställningen bad hosten alla att be för offren efter tornadosen...som sagt, lite annorlunda men väldigt spännande!!!

Efter showen åkte vi hemmåt och somnade i sängen efter en riktigt spännande och annorlunda dag!


Här står vi på scenen på "The Ryman Auditorium"


Linda, Elvis, Sabina och jag!              Här står vi med en countrykändis!


Showen på "The Grand Ole Opry"

Vi ses och hörs på Skype (Vi har dessutom lite nya skypetider nu eftersom vi helt plötsligt är nio timmar efter Sverige...så klockan nio på morgon hos oss är sex på kvällen hos er!!!)
/Nils

I Torsdags (28 April) så åkte vi på utflykt med picknick-korg och ryggsäck!

Första anhalten var Burgess Falls State Park, en flod med en stor damm(Vattenreservoar) och tre vattenfall, ett litet, ett mellanstort och det stora Burgess Falls som faller 41 m nedåt.
Enligt Linda så i vanliga fall är vattnet lungt, stillsamt och rent.
Det var det INTE i torsdags, det var helt galet eftersom att det regnat jätte mycket både i tisdags och i onsdags var där super mycket vatten, det var galet strömt och helt brunt. Vi började gå på gången som gick inne i skogen, precis i kanten av floden på vissa ställen, som var ojämn och naturlig och det var helt sjukt vacker med små vattenfall och träd och grönt och bergsklyftor och WOW. Och när vi, äntligen, kom fram till det stora fallet efter MÅNGA trappsteg var det inget stillsamt och vackert vattenfall vi fick se, men det var ett helt sjukt powerfull vattenfall med en enorm kraft vi fick se och jag tyckte att det var AMAZING. Sorgligt nog kunde vi inte gå ner och se på det stora vattenfallet från botten pga att det var en liten, eller ganska stor, översvämning vid trapporna.. Och sedan var det bara att gå tillbaka till Linda, hon kunde sorligt nog inte gå med oss pga av ett ont knä, och väl framme satte vi oss i bilen och tog av mot GROTTAN!

Efter en fantastik åktur igenom Tennessee's vackra natur var vi framme vid Cumberland Caverns vilket är Tennessee's största grotta som är öppnad för allmänheten. Linda hämtade våra biljetter, vi gick på toa och gjorde oss redo och sen lämnade vi Linda (hon kunde tyvärr inte följa med här iheller, men som tur är har hon redan varit inne och sett det magiska) och gav oss iväg på våra privat-tur, det blev det eftersom ingen annan var där.. Åh, vi gav oss iväg mot grottan som är helt naturlig förutom på 4 platser där de har behövt spränga bort lite för att man ska kunna gå. Vi började vår tur med det första rummet där de föritiden tog fram saltpeter till sprängmedel (det tog ca 10 dagar för att få sprängmedel till två avfyrningar med en kanon..) Fortsatte sedan till ett rum där det fanns ett vattenfall som aldrig hade slutat rinna och en liten vattensamling med självfödda albino-krabbor. Nästa rum var "the volcano room" där de hade en stor kristallkrona från en teater i Brooklyn detta var även deras festlokal där de hade haft några bröllop och många bluegrass-konserter (en country-stil) behöver jag säga att rummet var enormt? Sedan var det dags för det största rummet som var så stort att vi bara kunde se en tredjedel i taget, ENORMT och helt sjukt vackert!! Här fick vi även klättra en massa trappor för att komma längst in i rummet där vi fick uppleva totalt mörker som man bara kan uppleva i en grotta eller djupt under vatten, det är så mörkt att dina ögon ALDRIG kan vänja sig vid det, det var MÖRKT.. sedan fick vi se/höra en ljus och ljud show om hur Gud skapade jorden.. (Här hörde Austin, Lindas barnbarn, "The voice of god") det gjorde inte vi..


Burgess Falls


Burgess Falls


Cumberland Caverns

/Sabina