Barnfamiljsmagneten
Dagen efter vårt äventyr i romarriket var det dags för att säga hejdå till vårt rum på Trump...
Vi inledde dagen med att packa packa och packa. Allt vi lagt ner i lådor och skåp skulle upp och i väskorna. Hotellet hade snällt nog förlängt vår uteckning till klockan 16:00.
Vädret denna dag var inget vidare. Vår förhoppning var egentligen att vi skulle kunna ligga lite vid poolen runt middag men istället regande och åskade det.
Klockan 15:00 lämnade vi rummet, checkade ut och tog en taxi till Greyhounds bussterminal i Las Vegas.
På Greyhound bussarna finns alltid mycket konstigt folk. Denna gången var inget undantag. Redan inne i terminalen möttes vi av många stirriga ögon, skakiga händer och folk som pratade med sig själva. Lite läskigt.
Dessvärre hade det skett flera förseningar under dagen så personalen skrek och skrek på alla resande. Plötsligt skulle folk byta gate-nummer, därefter skulle de tillbaka igen. Inga väskor fick vara på marken, alla skulle stå i kö. Allt detta skrikande med en bunt människor som svarar på sina egna frågor blev lite för mycket. Vi var högst frustrerade.
10 minuter senare än vi skulle påbörjat vår boarding var vi i alla fall på bussen. Jag och Sabina hade köpt Priority-biljetter. På Greyhound säljer de nämligen så många biljetter de kan. Om det inte finns plats på bussen man tänkt åka med...Sorry, men du får vänta till nästa.
Jag och Sabina med några andra var priority fick vi gå på bussen lite före alla andra och och var därmed garanterade platser. Därefter släpptes alla andra på. Precis som vanligt hamnade vi vid en barnfamilj. Precis som alla andra gånger. Har vi någon särskild magnet inom oss som drar sig till barn eller?! Lyckligtvis är inte alla barnfamiljer skrika och kastar mat. De flesta är trots allt snälla...vi har bara lite otur ibland. Den här familjen var faktiskt riktigt snäll. Barnen skrek nästan inte alls utan somnade snällt efter ett tag i sina föräldrars knä. Väl framme vid kvällsmatsstoppet stannade vi vid ett McDonald's. Det yngsta barnet som knappt kunde säga något klämde i alla fall fram ett: "Ooooh, Mattdonals" när han såg skylten. Han blev så glad att han hoppade upp och ner. Vi hade 20 minuter på oss att köpa mat. Sabina och jag var ganska snabba. Dessvärre var de underbemannade i kassan så barnfamiljen fick ingen mat. DÅLIGT. Turligt nog fanns en snäll tant på bussen som gav sina pommes till pojken och flickan så att de i alla fall skulle bli lite mätta. Jag och Sabina hade redan tryckt oss vår mat innan familjen kom på så vi kunde tyvärr inte hjälpa...
Bussresan var lång...1,5 timmar efter att vi påbörjat vår resa från Vegas korsade vi gränsen till California. Klockan 10:45 pm (22:45), alltså nästan sex timmar efter att vi satt oss på bussen, var vi framme i Los Angeles där vi bytte buss mot San Francisco.
Bussen mot San Francisco avgick 50 minuter efter att vi kommit till Los Angeles. Även denna gång var vi omgivna av barnfamiljer. Dels familjen från förra bussen men också en mamma med två små barn. Alla barnen var mycket duktiga.
Det är faktiskt i många fall skönt att sitta i närheten av barnfamiljer när man åker Greyhound. Många av människorna som åker bussarna är lite...annorlunda. På bussen drog de reglerna för att åka: Inget rökande (normal regel), inget drickande av alkohol (normal regel), inget dealande med droger på eller vid sidan av bussen (eeeeeh, okej), inga höga telefonsamtal...för alla andra på bussen vill inte veta hur det gick till när Joe kom in i fängelset (WHAT!)...barnfamiljer kan vara bra att ha ibland!
Vi passerade Hollywood på vår resa norrut. Sabina somnade så fort vi satt oss...Jag letade efter Hollywood-skylten men såg ingen.
Klockan 7:15 var vi framme i San Francisco! Trötta efter en hel kvälls+natts bussåkande...!
Vi ses och hörs på skype (skypetiderna är precis samma som i Las Vegas eftersom vi för resten av resan kommer befinna oss i The pacific time zone...någon gång mellan 18-20 är det största chans att fånga oss!)
/Nils
Vi inledde dagen med att packa packa och packa. Allt vi lagt ner i lådor och skåp skulle upp och i väskorna. Hotellet hade snällt nog förlängt vår uteckning till klockan 16:00.
Vädret denna dag var inget vidare. Vår förhoppning var egentligen att vi skulle kunna ligga lite vid poolen runt middag men istället regande och åskade det.
Klockan 15:00 lämnade vi rummet, checkade ut och tog en taxi till Greyhounds bussterminal i Las Vegas.
På Greyhound bussarna finns alltid mycket konstigt folk. Denna gången var inget undantag. Redan inne i terminalen möttes vi av många stirriga ögon, skakiga händer och folk som pratade med sig själva. Lite läskigt.
Dessvärre hade det skett flera förseningar under dagen så personalen skrek och skrek på alla resande. Plötsligt skulle folk byta gate-nummer, därefter skulle de tillbaka igen. Inga väskor fick vara på marken, alla skulle stå i kö. Allt detta skrikande med en bunt människor som svarar på sina egna frågor blev lite för mycket. Vi var högst frustrerade.
10 minuter senare än vi skulle påbörjat vår boarding var vi i alla fall på bussen. Jag och Sabina hade köpt Priority-biljetter. På Greyhound säljer de nämligen så många biljetter de kan. Om det inte finns plats på bussen man tänkt åka med...Sorry, men du får vänta till nästa.
Jag och Sabina med några andra var priority fick vi gå på bussen lite före alla andra och och var därmed garanterade platser. Därefter släpptes alla andra på. Precis som vanligt hamnade vi vid en barnfamilj. Precis som alla andra gånger. Har vi någon särskild magnet inom oss som drar sig till barn eller?! Lyckligtvis är inte alla barnfamiljer skrika och kastar mat. De flesta är trots allt snälla...vi har bara lite otur ibland. Den här familjen var faktiskt riktigt snäll. Barnen skrek nästan inte alls utan somnade snällt efter ett tag i sina föräldrars knä. Väl framme vid kvällsmatsstoppet stannade vi vid ett McDonald's. Det yngsta barnet som knappt kunde säga något klämde i alla fall fram ett: "Ooooh, Mattdonals" när han såg skylten. Han blev så glad att han hoppade upp och ner. Vi hade 20 minuter på oss att köpa mat. Sabina och jag var ganska snabba. Dessvärre var de underbemannade i kassan så barnfamiljen fick ingen mat. DÅLIGT. Turligt nog fanns en snäll tant på bussen som gav sina pommes till pojken och flickan så att de i alla fall skulle bli lite mätta. Jag och Sabina hade redan tryckt oss vår mat innan familjen kom på så vi kunde tyvärr inte hjälpa...
Bussresan var lång...1,5 timmar efter att vi påbörjat vår resa från Vegas korsade vi gränsen till California. Klockan 10:45 pm (22:45), alltså nästan sex timmar efter att vi satt oss på bussen, var vi framme i Los Angeles där vi bytte buss mot San Francisco.
Bussen mot San Francisco avgick 50 minuter efter att vi kommit till Los Angeles. Även denna gång var vi omgivna av barnfamiljer. Dels familjen från förra bussen men också en mamma med två små barn. Alla barnen var mycket duktiga.
Det är faktiskt i många fall skönt att sitta i närheten av barnfamiljer när man åker Greyhound. Många av människorna som åker bussarna är lite...annorlunda. På bussen drog de reglerna för att åka: Inget rökande (normal regel), inget drickande av alkohol (normal regel), inget dealande med droger på eller vid sidan av bussen (eeeeeh, okej), inga höga telefonsamtal...för alla andra på bussen vill inte veta hur det gick till när Joe kom in i fängelset (WHAT!)...barnfamiljer kan vara bra att ha ibland!
Vi passerade Hollywood på vår resa norrut. Sabina somnade så fort vi satt oss...Jag letade efter Hollywood-skylten men såg ingen.
Klockan 7:15 var vi framme i San Francisco! Trötta efter en hel kvälls+natts bussåkande...!
Vi ses och hörs på skype (skypetiderna är precis samma som i Las Vegas eftersom vi för resten av resan kommer befinna oss i The pacific time zone...någon gång mellan 18-20 är det största chans att fånga oss!)
/Nils
The Forum Shops
I Söndags var det sista hel dagen i Las Vegas och det var en blåsig och kall dag så vi bestämde oss för att besöka The Forum Shops på Ceasars. Hela shopping stället är i romerskanda så det känns som att man går ute i Rom, sjukt häftigt. I slutet av den ena änden hade de en fontän och ett akvarium med 300 fiskar och även en show om hur atlantis sjönk.. Väldigt eldigt och vattningt och lite galet och ha en sådan show i ett shoppingcentra, men det är ju Vegas... Vi handlade inte så mycket, tittade mest, fast Nils köpte ett par flippisar på det space'ade H&M med discokulor och galen musik.. Vi käkade lunch på en chokladfabrik, Nils åt en kött-pizza och jag en hamburgare med våffelpommes med smak av chili och kakao, mycket gott..
Sedan gick vi tillbaka till Trump för att vi tänkte ta bilder vid poolen, tyvärr hade de stängt pågrund utav blåsten mycket tråkigt.. Vi bestämde oss för att bara chilla i rummet istället tills det var dags för kvällsmat.
Vid kvällsmat dags så gick vi ut och blev uppsnappade utav en shuttle till Wynn (som ligger 2 min gångväg ifrån Trump) och åkte slöa som vi är bil.. Gick sedan till en mexikansrestaurang med en väldigt trevlig servitör (och de hade tillochmed en lapp som var påskriven utav alla viktiga så att Nils fick laktosfri mat.. fancy) Sedan spred Nils sina kunskaper om att Soja i för stora mängder inte är bra för en, duktigt av honom.. Sedan var vi tvugna och springa tillbaka och byta kläder (vi hade shorts och t-shirt bytte till långbyxor och långärmat pga att det blåste..) sedan var det dags och promenera lite på The Strip, inte lika många folk som i lördags men ändå en massa folk ute.. Vi fick även se volcano-showen, mycket eld som sprutade=skojjsigt..
Sedan var det dags att sooova
/Sabina
Sedan gick vi tillbaka till Trump för att vi tänkte ta bilder vid poolen, tyvärr hade de stängt pågrund utav blåsten mycket tråkigt.. Vi bestämde oss för att bara chilla i rummet istället tills det var dags för kvällsmat.
Vid kvällsmat dags så gick vi ut och blev uppsnappade utav en shuttle till Wynn (som ligger 2 min gångväg ifrån Trump) och åkte slöa som vi är bil.. Gick sedan till en mexikansrestaurang med en väldigt trevlig servitör (och de hade tillochmed en lapp som var påskriven utav alla viktiga så att Nils fick laktosfri mat.. fancy) Sedan spred Nils sina kunskaper om att Soja i för stora mängder inte är bra för en, duktigt av honom.. Sedan var vi tvugna och springa tillbaka och byta kläder (vi hade shorts och t-shirt bytte till långbyxor och långärmat pga att det blåste..) sedan var det dags och promenera lite på The Strip, inte lika många folk som i lördags men ändå en massa folk ute.. Vi fick även se volcano-showen, mycket eld som sprutade=skojjsigt..
Sedan var det dags att sooova
/Sabina
The Lion King
Dagen efter vårt lilla äventyr uppe på Stratosphere beslutade vi oss för att vara lite kulturella...!
Dagen inleddes med en födelsedags-skype med pappa och frukost.
Efter frukosten gick vi ner till The Fashion Show Mall och köpte våra biljetter till broadwaymusikalen "The Lion King" som går på Mandalay bay Theatre. Mandalay bay är ännu ett hotellkomplex på The Strip med casino, vattenland, hajakvarium, teater, köpcentra och självklart hotell! Hotellet är beläget i slutet av The Strip...alltså ganska långt från vårt hotell eftersom vi är bor precis i början av gatan.
Mannen i biljettluckan erbjöd oss, för 2 $ extra, 20% off på en italiensk restaurang som låg precis i anslutning till teatern. Vi tackade "ja" till erbjudandet och biljettföretaget anordnade en reservation till klockan sex på kvällen. "The Lion King" skulle inte börja förrän klockan åtta, så vi skulle ha gott om tid för att äta. ALLT vi behövde tänka på var att inte dyka upp senare än kvart över sex för då försvann vår reservation och våra 20 %.
Med biljetterna i handen gick vi tillbaka till Trump för att lägga oss vid poolen. Tyvärr blåste det som bara den. Parasollerna lyfte nästan från marken. Plötsligt kom en stormvind och en kvinna som låg i en solstol släpades iväg nästan en meter av det blåsande parasollet. Vi kollade på kvinnan med stora ögon som skrek som om livet stod på spel. Utan förvarning välte också vårt parasoll, som Sabina ställt upp några minuter tidigare, över mig. PLÖTSLIGT var hela terassen översvämmad av hotellpresonal och livvakter. "Hur gick det?", "Mår du bra?", "Är du skadad?". Jag och Sabina skrattade bara. "Nej, jag mår bra!". "Är du säker Sir?". "JA, jag mår bra!".
Vi klurade ut att livvakterna alltid står och övervakar poolområdet inannför "guld"fönsterna som det inte går att se in genom. Det finns dessutom en lifeguard vid poolen hela tiden. Känns säkert! Vem vet, man kanske drunknar i den 4 feet (ca 1,2 meter) djupa poolen.
På grund av allt blåsande beslutade vi oss efter ett tag att gå upp till rummet och vila lite inför kvällens huvudattraktion.
En halvtimme senare än tänkt var vi klarade och fixade för att ta oss till teatern. Lyckligt vis hann vi i alla fall med shuttlen som avgår varje halvtimme (och är gratis för hotellgästerna!!!) till "The forum shops" på Ceasars palace vilket ligger lite längre norrut längs med The Strip.
Väl framme vid "The forum shops" blev vi helt förbluffade över köpcentrats utseende. Temat var självklart romarriket. Överallt fanns enorma statyer och vattenfall. Det kändes som att gå utomhus i Rom.
Inne på "The forum shops" gick vi självklart vilse men efter ett tag kom vi ut på gatan. Klockan tickade och plötsligt hade vi bara 30 minuter på oss för att komma fram till Mandalay bay! Vi skulle dessuom hinna hämta ut våra biljetter OCH gå till restaurangen.
Vi gick i ett ganska bra tempo. Dessvärre finns gångbroar överallt för att minska antalet rödljus på "The Strip". Dessa tar en enorm tid att passera vilket gjorde att klockan tickade på fortare än vi tänkt.
Klockan 18:00 var vi framme vid hotellet. Vi gick fram och tillbaka för att överhuvudtaget hitta ingången.
Efter ett litet tag var vi inne i hotellet. Vi passerade det ENORMA orangeriet men kunde inte hitta teatern. Jag frågade en säkerhetsvakt om vägen, men han visste inte. Okej?! Därefter sprang vi till en liten reception och frågade. En trappa upp, till höger och därefter skulle vi följa skyltarna till Mandalay bay Theatre. Vi kom upp till ett ENORMT casino och efter ett litet tag hittade vi skyltarna.
Väl framme vid biljettluckan hade vi fem minuter på oss att hämta ut våra biljetter OCH hitta till restaurangen. Efter tre minuter hade vi inte rört på oss överhuvudtaget. Vi beslutade oss för att jag skulle försöka hitta vägen till restaurangen, ge dem vår reservationsbiljett , fråga dem om det var möjligt att skjuta upp reservationen 5 minuter och därefter gå tillbaka till Sabina vid biljetter.
Jag frågade en casinoarbetare om vägen. Lyckligtvis var det inte långt. Väl framme vid restaurangen gjorde jag allt som vi bestämt och därefter hämtade jag Sabina som hade fått biljetterna.
Restaurangen var riktigt fin. Lite väl fin kanske. Flera servitörer hälsade oss välkomna och därefter kom vår huvudservitör som lade på servetten i knäet på Sabina. Jag föredorg att göra det själv! Han berättade en låååång historia om vad han tyckte att vi skulle äta och bla bla bla. Sabina beställde några tjocka nudlar med bolognese och jag tog pasta med musslor. Till det ville vi ha spenat. Servitören kom tillbaka efter ett tag med våra drickor som han serverade på ett högst...magnifikt vis. Lite senare kom han tillbaka med två skedar...på silverfat! Vi kände oss inte riktigt hemma men lyckligtvis var vi rätt klädda! SKÖNT!
Vi åt den OTROLIGT goda maten under ständigt uppassande av personalen. När vi var klara plockade flera ur personalen av vårt bord och tillsist kom en man med kam och kammade duken. Han berömde oss för att den var mycket ren. OKEJ! Som sagt var vi inte riktigt hemma.
Vi gick till teatern. Våra platser var rikigt var trots att vi satt ganska högt upp.
Musikalen var otroligt. Dräkterna var fantastiska!
Efter musikalen gick vi hela vägen tillbaka till hotellet och kollade på alla byggnaderna och de blinkande skyltarna. The Strip var packad med folk. Vi stannade vid Bellagio och kollade på de kända vattenshowen och framme vid The Mairage hoppades vi få se The Vulcano show. Dessvärre ställdes denna in på grund av för hård blåst...vilket kanske var skönt eftersom det sprutas ut en massa eld.
Väl framme på hoteller somnade vi snabbt efter en OTROLIGT händelserik dag!
The Lion King
New York, New York The Mirage
The Strip
/Nils
Dagen inleddes med en födelsedags-skype med pappa och frukost.
Efter frukosten gick vi ner till The Fashion Show Mall och köpte våra biljetter till broadwaymusikalen "The Lion King" som går på Mandalay bay Theatre. Mandalay bay är ännu ett hotellkomplex på The Strip med casino, vattenland, hajakvarium, teater, köpcentra och självklart hotell! Hotellet är beläget i slutet av The Strip...alltså ganska långt från vårt hotell eftersom vi är bor precis i början av gatan.
Mannen i biljettluckan erbjöd oss, för 2 $ extra, 20% off på en italiensk restaurang som låg precis i anslutning till teatern. Vi tackade "ja" till erbjudandet och biljettföretaget anordnade en reservation till klockan sex på kvällen. "The Lion King" skulle inte börja förrän klockan åtta, så vi skulle ha gott om tid för att äta. ALLT vi behövde tänka på var att inte dyka upp senare än kvart över sex för då försvann vår reservation och våra 20 %.
Med biljetterna i handen gick vi tillbaka till Trump för att lägga oss vid poolen. Tyvärr blåste det som bara den. Parasollerna lyfte nästan från marken. Plötsligt kom en stormvind och en kvinna som låg i en solstol släpades iväg nästan en meter av det blåsande parasollet. Vi kollade på kvinnan med stora ögon som skrek som om livet stod på spel. Utan förvarning välte också vårt parasoll, som Sabina ställt upp några minuter tidigare, över mig. PLÖTSLIGT var hela terassen översvämmad av hotellpresonal och livvakter. "Hur gick det?", "Mår du bra?", "Är du skadad?". Jag och Sabina skrattade bara. "Nej, jag mår bra!". "Är du säker Sir?". "JA, jag mår bra!".
Vi klurade ut att livvakterna alltid står och övervakar poolområdet inannför "guld"fönsterna som det inte går att se in genom. Det finns dessutom en lifeguard vid poolen hela tiden. Känns säkert! Vem vet, man kanske drunknar i den 4 feet (ca 1,2 meter) djupa poolen.
På grund av allt blåsande beslutade vi oss efter ett tag att gå upp till rummet och vila lite inför kvällens huvudattraktion.
En halvtimme senare än tänkt var vi klarade och fixade för att ta oss till teatern. Lyckligt vis hann vi i alla fall med shuttlen som avgår varje halvtimme (och är gratis för hotellgästerna!!!) till "The forum shops" på Ceasars palace vilket ligger lite längre norrut längs med The Strip.
Väl framme vid "The forum shops" blev vi helt förbluffade över köpcentrats utseende. Temat var självklart romarriket. Överallt fanns enorma statyer och vattenfall. Det kändes som att gå utomhus i Rom.
Inne på "The forum shops" gick vi självklart vilse men efter ett tag kom vi ut på gatan. Klockan tickade och plötsligt hade vi bara 30 minuter på oss för att komma fram till Mandalay bay! Vi skulle dessuom hinna hämta ut våra biljetter OCH gå till restaurangen.
Vi gick i ett ganska bra tempo. Dessvärre finns gångbroar överallt för att minska antalet rödljus på "The Strip". Dessa tar en enorm tid att passera vilket gjorde att klockan tickade på fortare än vi tänkt.
Klockan 18:00 var vi framme vid hotellet. Vi gick fram och tillbaka för att överhuvudtaget hitta ingången.
Efter ett litet tag var vi inne i hotellet. Vi passerade det ENORMA orangeriet men kunde inte hitta teatern. Jag frågade en säkerhetsvakt om vägen, men han visste inte. Okej?! Därefter sprang vi till en liten reception och frågade. En trappa upp, till höger och därefter skulle vi följa skyltarna till Mandalay bay Theatre. Vi kom upp till ett ENORMT casino och efter ett litet tag hittade vi skyltarna.
Väl framme vid biljettluckan hade vi fem minuter på oss att hämta ut våra biljetter OCH hitta till restaurangen. Efter tre minuter hade vi inte rört på oss överhuvudtaget. Vi beslutade oss för att jag skulle försöka hitta vägen till restaurangen, ge dem vår reservationsbiljett , fråga dem om det var möjligt att skjuta upp reservationen 5 minuter och därefter gå tillbaka till Sabina vid biljetter.
Jag frågade en casinoarbetare om vägen. Lyckligtvis var det inte långt. Väl framme vid restaurangen gjorde jag allt som vi bestämt och därefter hämtade jag Sabina som hade fått biljetterna.
Restaurangen var riktigt fin. Lite väl fin kanske. Flera servitörer hälsade oss välkomna och därefter kom vår huvudservitör som lade på servetten i knäet på Sabina. Jag föredorg att göra det själv! Han berättade en låååång historia om vad han tyckte att vi skulle äta och bla bla bla. Sabina beställde några tjocka nudlar med bolognese och jag tog pasta med musslor. Till det ville vi ha spenat. Servitören kom tillbaka efter ett tag med våra drickor som han serverade på ett högst...magnifikt vis. Lite senare kom han tillbaka med två skedar...på silverfat! Vi kände oss inte riktigt hemma men lyckligtvis var vi rätt klädda! SKÖNT!
Vi åt den OTROLIGT goda maten under ständigt uppassande av personalen. När vi var klara plockade flera ur personalen av vårt bord och tillsist kom en man med kam och kammade duken. Han berömde oss för att den var mycket ren. OKEJ! Som sagt var vi inte riktigt hemma.
Vi gick till teatern. Våra platser var rikigt var trots att vi satt ganska högt upp.
Musikalen var otroligt. Dräkterna var fantastiska!
Efter musikalen gick vi hela vägen tillbaka till hotellet och kollade på alla byggnaderna och de blinkande skyltarna. The Strip var packad med folk. Vi stannade vid Bellagio och kollade på de kända vattenshowen och framme vid The Mairage hoppades vi få se The Vulcano show. Dessvärre ställdes denna in på grund av för hård blåst...vilket kanske var skönt eftersom det sprutas ut en massa eld.
Väl framme på hoteller somnade vi snabbt efter en OTROLIGT händelserik dag!
The Lion King
New York, New York The Mirage
The Strip
/Nils
Stratosphere!
Dagen efter Grand Canyon och Hoover Dam hängde vi vid poolen och drack gratis lemonad hela dagen!
Sedan gick vi och käkade Stripburgers som var super goda och vi hade en super servitör som hade full koll på allt!
Vi gick sedan mot The Stratosphere, ett 909 Ft (277 meter) högt torn med karuseller..
(jag har varit VÄLDIGT rädd för denna dagen länge nu..)
Vi började med att åka X-Scream vilket är ett tåg som de kör rakt ut över kanten på tornet och tvärnitar (detta på 866 ft (264 meter) höjd), det var hemskt
Sedan åkte vi Insanity vilket är en karusell där det sitter 10 personer två och två och tittar på varandra för att sedan åka ut över kanten, på 264 meters höjd!!, och börja snurra och luta stolarna nedåt så att man nästan hänger vågrätt uppe i luften, detta var värre och mycket dels för att Nils sa att min stol skulle gå i sönder och jag skulle ramla rakt ner... inte snällt alls..
Vi tog sedan hissen upp på högsta våningen där Big Shot fanns, ett uppskjut på 277 meters höjd som skjuter en upp 73 meter till 350 meters höjd.. Detta var värst, jag HATAR uppsjukt och nedsläpp och grejor som tar en högt upp så detta var HEMSKT!!
och sedan var plågandet färdigt och vi gick runder och tittade på den fantastiska utsikten!
Stratosphere
Insanity
/Sabina
Sedan gick vi och käkade Stripburgers som var super goda och vi hade en super servitör som hade full koll på allt!
Vi gick sedan mot The Stratosphere, ett 909 Ft (277 meter) högt torn med karuseller..
(jag har varit VÄLDIGT rädd för denna dagen länge nu..)
Vi började med att åka X-Scream vilket är ett tåg som de kör rakt ut över kanten på tornet och tvärnitar (detta på 866 ft (264 meter) höjd), det var hemskt
Sedan åkte vi Insanity vilket är en karusell där det sitter 10 personer två och två och tittar på varandra för att sedan åka ut över kanten, på 264 meters höjd!!, och börja snurra och luta stolarna nedåt så att man nästan hänger vågrätt uppe i luften, detta var värre och mycket dels för att Nils sa att min stol skulle gå i sönder och jag skulle ramla rakt ner... inte snällt alls..
Vi tog sedan hissen upp på högsta våningen där Big Shot fanns, ett uppskjut på 277 meters höjd som skjuter en upp 73 meter till 350 meters höjd.. Detta var värst, jag HATAR uppsjukt och nedsläpp och grejor som tar en högt upp så detta var HEMSKT!!
och sedan var plågandet färdigt och vi gick runder och tittade på den fantastiska utsikten!
Stratosphere
Insanity
/Sabina
Grand Canyon & Hoover Dam
Igår ringde väckarklockan kl 5:30 (på morgon så klart!). TIDIGT! Jag masade mig upp ur sängen, 15 miuter senare gick Sabina upp!
Efter en snabb frukost tog vi oss ner till lobbyn och steg på bussen som skulle ta oss till Hoover Dam och Grand Canyon.
Vi var först att hämtas upp. Därefter följde en lååång upphämtningstur genom The Strip. Dessvärre lyckades en indisk barnfamilj placera sig framför oss. Ungen skrek och skrek och klockan sex på morgonen är inte det särskilt roligt ska jag säga!
Vi åkte genom Las Vegas stressiga trafik medan vår chaufför körde samtidigt som han guidade oss med mikrofon. LÄSKIGT! Plötsligt var vi ute ur staden och åkte genom ökenlandskap som trots allt är ganska vackert med de stora och höga bergen. Uppe på toppen av vissa berg fanns till och med snö och vår guide berättade att det till och med finns en skidanläggning en bit från Vegas. Inte det första man väntar sig i öknen!
Efter en halvtimmes bussfärd var vi framme vid den gigantiska Hoover Dam. Den jobba indiske ungen hade skrikit halva vägen. Betongväggen som stänger inne vattnet i dalen är 222 meter hög. Kraftdammen byggdes mellan 1931-1936 främst för att säkra vattentillgången i området samt skydda mot översvämningar och för att producera elektricitet. När vi åkte förbi dammen var vattennivån den lägsta någonsin sedan de sex åren de fyllde upp dalen med vatten.
Vid Hoover Dam hade vi exakt FEM minuter på oss att fotografera innan bussen skulle köra. Alla hoppade ur bussen och fotade som bara den!
Därefter fortsatte vi vår färd genom öknen mot Grand Canyon. Turligt nog satt busschauffören på en film med Matthew Perry som hette "Fools Rush In" som utspelade sig både i Las Vegas, Hoover Dam och Grand Canyon. Filmen gjorde oss riktigt sugna på att se the Canyon MEN först skulle vi genomlida 5,5 timmars bussresa. Skönt att vi hade filmen och ungen var hyfsat tyst...ibland i alla fall!
PLÖTSLIGT hände det som inte fick hända. Filmen tog slut och ungen började skirka jättemycket! Därefter följde en ganska lång resa utan film men med skrik tills busschauffören satt på en film om hur gud skapade Grand Canyon. VÄRDELÖST!
Väl framme vid Grand Canyon var vi ganska stela i benen. Skönt att vi skulle få röra på oss i alla fall! Vi åt vår lunch vid kanten till the Canyon. Vid lunchstället fanns jättemånga ekorrar och en stor mängd asiatiska turister som matade dem ÄVEN om det fanns gigantiska skyltar som förbjöd detta. Jag och Sabina suckade, därefter gick vi och gick vi. Utsikten var UNDERBAR! Alla borde åka till Grand Canyon!!! Allt var så vackert att det inte kan beskrivas med ord och knappt med bilder heller!
På sina djupaste delar var dalarna 1800 meter djupa och det genomsnittliga djupet var 1600 meter. DJUPT!
Dessvärre fanns en svärm GIGANTISKA humlor som jagade oss lite då och då längs med vägen!
Efter otaliga humleattacker var klockan halv fyra och bussen avgick hemåt igen...
Vi åkte och åkte. Den indiske ungen skrek och skrek och kastade till och med mat på oss. Jäkla unge! Hans föräldrar skällde i alla fall lite på honom.
Chauffören satt på "Yes Man"...Dålig film och ingen koppling till Vegas. TRÅKIGT! Mot slutet av resan satt han i alla fall på "Vegas Vacation". Skönt med en ÄKTA Vegas film!
Klockan 8:30 pm (halv nio på kvällen alltså) släppte chauffören av oss vid Trump. Till kvällsmat stekte vi korv och kokade lite mackaroner. GOTT!
Hoover Dam
Grand Canyon
Grand Canyon
Vi ses och hörs på skype!
/Nils
Efter en snabb frukost tog vi oss ner till lobbyn och steg på bussen som skulle ta oss till Hoover Dam och Grand Canyon.
Vi var först att hämtas upp. Därefter följde en lååång upphämtningstur genom The Strip. Dessvärre lyckades en indisk barnfamilj placera sig framför oss. Ungen skrek och skrek och klockan sex på morgonen är inte det särskilt roligt ska jag säga!
Vi åkte genom Las Vegas stressiga trafik medan vår chaufför körde samtidigt som han guidade oss med mikrofon. LÄSKIGT! Plötsligt var vi ute ur staden och åkte genom ökenlandskap som trots allt är ganska vackert med de stora och höga bergen. Uppe på toppen av vissa berg fanns till och med snö och vår guide berättade att det till och med finns en skidanläggning en bit från Vegas. Inte det första man väntar sig i öknen!
Efter en halvtimmes bussfärd var vi framme vid den gigantiska Hoover Dam. Den jobba indiske ungen hade skrikit halva vägen. Betongväggen som stänger inne vattnet i dalen är 222 meter hög. Kraftdammen byggdes mellan 1931-1936 främst för att säkra vattentillgången i området samt skydda mot översvämningar och för att producera elektricitet. När vi åkte förbi dammen var vattennivån den lägsta någonsin sedan de sex åren de fyllde upp dalen med vatten.
Vid Hoover Dam hade vi exakt FEM minuter på oss att fotografera innan bussen skulle köra. Alla hoppade ur bussen och fotade som bara den!
Därefter fortsatte vi vår färd genom öknen mot Grand Canyon. Turligt nog satt busschauffören på en film med Matthew Perry som hette "Fools Rush In" som utspelade sig både i Las Vegas, Hoover Dam och Grand Canyon. Filmen gjorde oss riktigt sugna på att se the Canyon MEN först skulle vi genomlida 5,5 timmars bussresa. Skönt att vi hade filmen och ungen var hyfsat tyst...ibland i alla fall!
PLÖTSLIGT hände det som inte fick hända. Filmen tog slut och ungen började skirka jättemycket! Därefter följde en ganska lång resa utan film men med skrik tills busschauffören satt på en film om hur gud skapade Grand Canyon. VÄRDELÖST!
Väl framme vid Grand Canyon var vi ganska stela i benen. Skönt att vi skulle få röra på oss i alla fall! Vi åt vår lunch vid kanten till the Canyon. Vid lunchstället fanns jättemånga ekorrar och en stor mängd asiatiska turister som matade dem ÄVEN om det fanns gigantiska skyltar som förbjöd detta. Jag och Sabina suckade, därefter gick vi och gick vi. Utsikten var UNDERBAR! Alla borde åka till Grand Canyon!!! Allt var så vackert att det inte kan beskrivas med ord och knappt med bilder heller!
På sina djupaste delar var dalarna 1800 meter djupa och det genomsnittliga djupet var 1600 meter. DJUPT!
Dessvärre fanns en svärm GIGANTISKA humlor som jagade oss lite då och då längs med vägen!
Efter otaliga humleattacker var klockan halv fyra och bussen avgick hemåt igen...
Vi åkte och åkte. Den indiske ungen skrek och skrek och kastade till och med mat på oss. Jäkla unge! Hans föräldrar skällde i alla fall lite på honom.
Chauffören satt på "Yes Man"...Dålig film och ingen koppling till Vegas. TRÅKIGT! Mot slutet av resan satt han i alla fall på "Vegas Vacation". Skönt med en ÄKTA Vegas film!
Klockan 8:30 pm (halv nio på kvällen alltså) släppte chauffören av oss vid Trump. Till kvällsmat stekte vi korv och kokade lite mackaroner. GOTT!
Hoover Dam
Grand Canyon
Grand Canyon
Vi ses och hörs på skype!
/Nils
The Strip by day
I Onsdags bestämde vi oss för att gå och titta på The Strip och alla hotellbyggnader och det är helt sjukt vad man kan hitta på att bygga.. New York, Paris, Egypten, Venedig, Romariket och Pirater (med mera!!),
Det känns som att alla hotell vill överträffa det andra och då blir det bara galnare och galnare..
Det finns även tre olika gratis shower som tre olika hotell har framför sin byggnad och vi valde att gå på den närmast oss, en piratshow framför Treasure Island och vi tänkte att det skulle vara en trevlig barnvänlig show om pirater med en massa vatten sprutande och eld flammande..
Men icke, det började med att väldigt lättklädda tjejer börjar åma sig på det ena skeppet och sjunga och gjrejor sedan kommer ett annat skepp med lättklädda killar som började visa sina muskler.. Och sedan dansade alla tillsammans, eller ja tjejerna åmade sig mest.. Ingen barnvänlig show iaf.. (men det sprutade mycket vatten och eld och raketer!!)
/Sabina
Det känns som att alla hotell vill överträffa det andra och då blir det bara galnare och galnare..
Det finns även tre olika gratis shower som tre olika hotell har framför sin byggnad och vi valde att gå på den närmast oss, en piratshow framför Treasure Island och vi tänkte att det skulle vara en trevlig barnvänlig show om pirater med en massa vatten sprutande och eld flammande..
Men icke, det började med att väldigt lättklädda tjejer börjar åma sig på det ena skeppet och sjunga och gjrejor sedan kommer ett annat skepp med lättklädda killar som började visa sina muskler.. Och sedan dansade alla tillsammans, eller ja tjejerna åmade sig mest.. Ingen barnvänlig show iaf.. (men det sprutade mycket vatten och eld och raketer!!)
/Sabina
Mataffärsjakten!
Igår fixade vi nästan hela dagen.
Eftersom vi inte kunde hitta någon mataffär dagen innan bestod vår frukost av fruktsallad från Walgreens, vilket är en form av apotek/pressbyrån affär, med flingorna som vi köpt i Miami Beach. Smakade inte alltför dåligt faktiskt!
Efter frukosten packade vi upp allt ur våra väskor, bloggade och skypade.
Därefter började vårt stora sökande efter en mataffär. Hmm. Uppgiften var inte lätt. Vi båda stod och spejade från vårt fönster på 37:e våningen efter stora mataffärskyltar. Nää, inte en skylt så långt ögat kan nå!
Vi beslutade oss för att gå in på "The Fashion Show Mall" vilket är ett köpcentra precis över gatan. Vi gick och gick och gick. Tillslut blev vi hungriga och bestämde oss för att äta på deras Food court. Food Courts är något av det bästa som finns i snabbmatsväg. Så många restauranger på samma plats, ingen press på att äta pommes och hamburgare även om någon annan vill det. ALLA kan äta VAD DE VILL! Fantastiskt!
Efter maten fortsatte vi vårt sökande efter en mataffär. TYVÄRR fann vi ingen.
Vi gick tillbaka till hotellet och frågade en receptionist om hon visste någon närbelägen.
- Ja, det finns en "Whole Foods" 15 minuter från "The Strip", sa hon
- Kan vi gå dit, sa vi (DUM fråga i USA)
- He he, nä jag skulle nog inte rekommendera det.
Nähä. Vi gick upp på vårt rum och googlade lite grand och efter ett tag hade Sabina hittat en busslinje vi kunde åka utan att behöva byta buss. YES!
Vi gick ner till busstationen och köpte en två timmars biljett. Nästan direkt kom bussen och vi hoppade på. Vi skulle bara åka fyra express hållplatser, sen skulle vi vara där.
Vi åkte och åkte och åkte. Vi passerade det stora Stratosphere-tornet vi kan se från vårt fönster och vipps var vi ute i slummen och vipps hade vi åkt fler än fyra stationer. Vi hoppade av bussen och Sabina förstod att hon hade blandat ihop slutstationerna och att det var hennes magkänsla som hade sagt till henne att vi skulle åka mot Stratosphere-tornet. Dagens läxa: Lita aldrig mer på Sabinas magkänsla!
Efter ett tag kom bussen och vi hoppade på, denna gången, på rätt håll genom Las Vegas.
En timme och femton minuter senare efter att vi köpt biljetten var vi framme vid Whole Foods. Vi beslutade oss för att inte racea genom affären, vi skulle ändå inte hinna med bussen.
Vi handlade och handlade. Whole Foods är dyrt eftersom nästan allt är ekologist men vad skulle vi göra. Väl framme vid köttdisken skulle vi köpa kyckling. Vi sa att vi ville ha "ett pound" kyckling. Mannen bakom disken hörde lite dåligt och frågade om vi ville ha "ett halft pound". Sabina sa "ja" och jag sa "jaha". Jag berättade för Sabina vad hon hade sagt "ja" till och hon fick i uppgift att ändra beställningen. "Oj, vilken tur att ni skulle ha ett helt pound. För med ett halft hade inte ens katten blivit glad" OKEJ!
Vi betalade och gick mot bussen.
PRECIS när vi skulle gå över vägen kom bussen och körde förbi oss. ATTANS, men vi hade fortfarande tio minuter kvar på vår biljett.
Vår biljett "gick ut" klockan 3:47. Klockan 3:48 kom bussen. Vi tog beslutet att åka ändå (vi var inte sugna att betala 5$ till per person) eftersom man inte behöver visa biljetten för chauffören här utan bara gå på och hoppas att inte kontrollanten ska komma.
Efter två hållplatser hoppade en kontrollant på!!! Vi hoppades att han skulle acceptera en minuts försening från vår sida. Turligt nog var det så mycket folk på bussen att han aldrig klarade ta sig genom folkmassan (vi stod strategiskt längst bak!) innan vi hoppat av!
Väl inne på hotellet slängde vi in maten i kylen, tog på badkläderna och gick ner till poolen som ligger belägen ca tre våningar upp på en stor terras. Att sola var inte att tänka på eftersom klockan var halv sex och solen stod ganska lågt. Vi hoppade istället i poolen. Vattnet var PERFEKT!
Vi badade ganska länge. Sabina klarade av att simma under vattnet över poolens kortsida efter mycket coaching och många försök! Bra jobb!
I belöning lovade jag att laga mat efter att jag fått bubbla lite i vårt bubbelbadkar.
Vi åt stekt kyckling med guacamole, tomat, gurka, sallad och valnötter i spenat-tortillabröd samtidigt som vi kollade på "The biggest loser" och det nya programmet "The Voice". Mycket bra!
Sedan somnade jag och Sabina fixad den nya bloggdesignen.
Vi ses och hörs på Skype!
/Nils
Eftersom vi inte kunde hitta någon mataffär dagen innan bestod vår frukost av fruktsallad från Walgreens, vilket är en form av apotek/pressbyrån affär, med flingorna som vi köpt i Miami Beach. Smakade inte alltför dåligt faktiskt!
Efter frukosten packade vi upp allt ur våra väskor, bloggade och skypade.
Därefter började vårt stora sökande efter en mataffär. Hmm. Uppgiften var inte lätt. Vi båda stod och spejade från vårt fönster på 37:e våningen efter stora mataffärskyltar. Nää, inte en skylt så långt ögat kan nå!
Vi beslutade oss för att gå in på "The Fashion Show Mall" vilket är ett köpcentra precis över gatan. Vi gick och gick och gick. Tillslut blev vi hungriga och bestämde oss för att äta på deras Food court. Food Courts är något av det bästa som finns i snabbmatsväg. Så många restauranger på samma plats, ingen press på att äta pommes och hamburgare även om någon annan vill det. ALLA kan äta VAD DE VILL! Fantastiskt!
Efter maten fortsatte vi vårt sökande efter en mataffär. TYVÄRR fann vi ingen.
Vi gick tillbaka till hotellet och frågade en receptionist om hon visste någon närbelägen.
- Ja, det finns en "Whole Foods" 15 minuter från "The Strip", sa hon
- Kan vi gå dit, sa vi (DUM fråga i USA)
- He he, nä jag skulle nog inte rekommendera det.
Nähä. Vi gick upp på vårt rum och googlade lite grand och efter ett tag hade Sabina hittat en busslinje vi kunde åka utan att behöva byta buss. YES!
Vi gick ner till busstationen och köpte en två timmars biljett. Nästan direkt kom bussen och vi hoppade på. Vi skulle bara åka fyra express hållplatser, sen skulle vi vara där.
Vi åkte och åkte och åkte. Vi passerade det stora Stratosphere-tornet vi kan se från vårt fönster och vipps var vi ute i slummen och vipps hade vi åkt fler än fyra stationer. Vi hoppade av bussen och Sabina förstod att hon hade blandat ihop slutstationerna och att det var hennes magkänsla som hade sagt till henne att vi skulle åka mot Stratosphere-tornet. Dagens läxa: Lita aldrig mer på Sabinas magkänsla!
Efter ett tag kom bussen och vi hoppade på, denna gången, på rätt håll genom Las Vegas.
En timme och femton minuter senare efter att vi köpt biljetten var vi framme vid Whole Foods. Vi beslutade oss för att inte racea genom affären, vi skulle ändå inte hinna med bussen.
Vi handlade och handlade. Whole Foods är dyrt eftersom nästan allt är ekologist men vad skulle vi göra. Väl framme vid köttdisken skulle vi köpa kyckling. Vi sa att vi ville ha "ett pound" kyckling. Mannen bakom disken hörde lite dåligt och frågade om vi ville ha "ett halft pound". Sabina sa "ja" och jag sa "jaha". Jag berättade för Sabina vad hon hade sagt "ja" till och hon fick i uppgift att ändra beställningen. "Oj, vilken tur att ni skulle ha ett helt pound. För med ett halft hade inte ens katten blivit glad" OKEJ!
Vi betalade och gick mot bussen.
PRECIS när vi skulle gå över vägen kom bussen och körde förbi oss. ATTANS, men vi hade fortfarande tio minuter kvar på vår biljett.
Vår biljett "gick ut" klockan 3:47. Klockan 3:48 kom bussen. Vi tog beslutet att åka ändå (vi var inte sugna att betala 5$ till per person) eftersom man inte behöver visa biljetten för chauffören här utan bara gå på och hoppas att inte kontrollanten ska komma.
Efter två hållplatser hoppade en kontrollant på!!! Vi hoppades att han skulle acceptera en minuts försening från vår sida. Turligt nog var det så mycket folk på bussen att han aldrig klarade ta sig genom folkmassan (vi stod strategiskt längst bak!) innan vi hoppat av!
Väl inne på hotellet slängde vi in maten i kylen, tog på badkläderna och gick ner till poolen som ligger belägen ca tre våningar upp på en stor terras. Att sola var inte att tänka på eftersom klockan var halv sex och solen stod ganska lågt. Vi hoppade istället i poolen. Vattnet var PERFEKT!
Vi badade ganska länge. Sabina klarade av att simma under vattnet över poolens kortsida efter mycket coaching och många försök! Bra jobb!
I belöning lovade jag att laga mat efter att jag fått bubbla lite i vårt bubbelbadkar.
Vi åt stekt kyckling med guacamole, tomat, gurka, sallad och valnötter i spenat-tortillabröd samtidigt som vi kollade på "The biggest loser" och det nya programmet "The Voice". Mycket bra!
Sedan somnade jag och Sabina fixad den nya bloggdesignen.
Vi ses och hörs på Skype!
/Nils
SÄKERHET!!
I Måndags flög vi från Nashville till Las Vegas och vilken säkerhet det var på flygplatsen, USA var rädda att någon skulle bomba deras militärbaser och Nashvilles flygplats ligger brevid en av de största i landet så det var MYCKET säkerhet, men låt oss börja från början.
Vi började med frukost och sen packade vi lite och la över bilder till Lindas dator och fixade lite lunch mackor så drog vi ut med bilen ännu en gång, MOT FLYGPLATSEN!!
Väl framme på flygplatsen gick vi till Continental Airways som vi skulle flyga med (14.58-->Houston-->Las Vegas: 19.20, lokal tid) när vi kom fram frågade kvinnan oss vart vi skulle och vi berättade det och hon bara, åh vad bra är ni sugna på att byta flygbolag (U.S Airways 14.30-->Charlotte-->Las Vegas: 19.50, lokal tid) och få vars 300 USD i resecheckar? Ja, tack säger vi och plötsligt har vi bytat flygbolag och "tjänat" 300 USD, nu kan vi flyga mellan San Fransico och Los Angeles!!
När väskorna väl var incheckade tog vi oss mot säkerhetskontrollen, och vilken säkerhetskontroll.. Det började med en check utav vårt pass, med ficklampa och förstoringsglas, sedan skulle väskorna igenom och gud vad bandet gick lååångsamt!! (ibland känns det ju som att de aldrig kan ha hunnit se vad som fanns i, inte i måndags..) Vi fick dock konstigt nog inte gå igenom body-scanningen (tror den gick i sönder precis innan vi kom fram..) men vi klarade oss igenom i alla fall, skönt! Eller ja smarta Nils hade en nästan full handdesinfektionsflaska i sin väska, den fick han inte behålla..
Sedan var det dags att flyga! först 1,5 H sedan paus i 1 H och sedan 5,5 H flygresa, SEGT! och vi fick inte ens sitta brevid varanndra.. På andra planet satt jag brevid en kille som såg ut som en typisk italienare (han kom från Israel sa han sedan..) som filmade när vi startade och filmade när vi landade och tog 3 miljoner bilder på berg med snö från ett flygplansfönster, han trodde inte iheller på att det var snö och frågade mig 2 ggr.. Och på min andra sida hade jag en kvinna med snacks som såg ut som torkade fiskar till katter och luktade FÖRJÄVLIGT!! och på sista halvan av resan satte hon på en film på sin dator HÖGT och de ända de gjorde i filmen var att springa, hade biljakter och dödade varanndra.. (och precis när hon startade sin film dog min mp3..) Det var en jobbig utdragen flygresa men vi kom fram säkert i alla fall!
Vi hämtade våra väskor och hittade en shuttle buss och tog oss till vårt 5 stjärninga hotell, Trump International, jag säger bara att de har kristallkronor där taxiarna stannar och kristallkronor i Lobbyn.. och rummet är ENORMT och fantastiskt och sängen är magisk och inte tala om kuddarna, mums!! (vi har även ett stort bubbelbad och tv i speglen på toan..) jag kan stanna här ett tag..
/Sabina
Vi började med frukost och sen packade vi lite och la över bilder till Lindas dator och fixade lite lunch mackor så drog vi ut med bilen ännu en gång, MOT FLYGPLATSEN!!
Väl framme på flygplatsen gick vi till Continental Airways som vi skulle flyga med (14.58-->Houston-->Las Vegas: 19.20, lokal tid) när vi kom fram frågade kvinnan oss vart vi skulle och vi berättade det och hon bara, åh vad bra är ni sugna på att byta flygbolag (U.S Airways 14.30-->Charlotte-->Las Vegas: 19.50, lokal tid) och få vars 300 USD i resecheckar? Ja, tack säger vi och plötsligt har vi bytat flygbolag och "tjänat" 300 USD, nu kan vi flyga mellan San Fransico och Los Angeles!!
När väskorna väl var incheckade tog vi oss mot säkerhetskontrollen, och vilken säkerhetskontroll.. Det började med en check utav vårt pass, med ficklampa och förstoringsglas, sedan skulle väskorna igenom och gud vad bandet gick lååångsamt!! (ibland känns det ju som att de aldrig kan ha hunnit se vad som fanns i, inte i måndags..) Vi fick dock konstigt nog inte gå igenom body-scanningen (tror den gick i sönder precis innan vi kom fram..) men vi klarade oss igenom i alla fall, skönt! Eller ja smarta Nils hade en nästan full handdesinfektionsflaska i sin väska, den fick han inte behålla..
Sedan var det dags att flyga! först 1,5 H sedan paus i 1 H och sedan 5,5 H flygresa, SEGT! och vi fick inte ens sitta brevid varanndra.. På andra planet satt jag brevid en kille som såg ut som en typisk italienare (han kom från Israel sa han sedan..) som filmade när vi startade och filmade när vi landade och tog 3 miljoner bilder på berg med snö från ett flygplansfönster, han trodde inte iheller på att det var snö och frågade mig 2 ggr.. Och på min andra sida hade jag en kvinna med snacks som såg ut som torkade fiskar till katter och luktade FÖRJÄVLIGT!! och på sista halvan av resan satte hon på en film på sin dator HÖGT och de ända de gjorde i filmen var att springa, hade biljakter och dödade varanndra.. (och precis när hon startade sin film dog min mp3..) Det var en jobbig utdragen flygresa men vi kom fram säkert i alla fall!
Vi hämtade våra väskor och hittade en shuttle buss och tog oss till vårt 5 stjärninga hotell, Trump International, jag säger bara att de har kristallkronor där taxiarna stannar och kristallkronor i Lobbyn.. och rummet är ENORMT och fantastiskt och sängen är magisk och inte tala om kuddarna, mums!! (vi har även ett stort bubbelbad och tv i speglen på toan..) jag kan stanna här ett tag..
/Sabina
