Barnfamiljsmagneten
Dagen efter vårt äventyr i romarriket var det dags för att säga hejdå till vårt rum på Trump...
Vi inledde dagen med att packa packa och packa. Allt vi lagt ner i lådor och skåp skulle upp och i väskorna. Hotellet hade snällt nog förlängt vår uteckning till klockan 16:00.
Vädret denna dag var inget vidare. Vår förhoppning var egentligen att vi skulle kunna ligga lite vid poolen runt middag men istället regande och åskade det.
Klockan 15:00 lämnade vi rummet, checkade ut och tog en taxi till Greyhounds bussterminal i Las Vegas.
På Greyhound bussarna finns alltid mycket konstigt folk. Denna gången var inget undantag. Redan inne i terminalen möttes vi av många stirriga ögon, skakiga händer och folk som pratade med sig själva. Lite läskigt.
Dessvärre hade det skett flera förseningar under dagen så personalen skrek och skrek på alla resande. Plötsligt skulle folk byta gate-nummer, därefter skulle de tillbaka igen. Inga väskor fick vara på marken, alla skulle stå i kö. Allt detta skrikande med en bunt människor som svarar på sina egna frågor blev lite för mycket. Vi var högst frustrerade.
10 minuter senare än vi skulle påbörjat vår boarding var vi i alla fall på bussen. Jag och Sabina hade köpt Priority-biljetter. På Greyhound säljer de nämligen så många biljetter de kan. Om det inte finns plats på bussen man tänkt åka med...Sorry, men du får vänta till nästa.
Jag och Sabina med några andra var priority fick vi gå på bussen lite före alla andra och och var därmed garanterade platser. Därefter släpptes alla andra på. Precis som vanligt hamnade vi vid en barnfamilj. Precis som alla andra gånger. Har vi någon särskild magnet inom oss som drar sig till barn eller?! Lyckligtvis är inte alla barnfamiljer skrika och kastar mat. De flesta är trots allt snälla...vi har bara lite otur ibland. Den här familjen var faktiskt riktigt snäll. Barnen skrek nästan inte alls utan somnade snällt efter ett tag i sina föräldrars knä. Väl framme vid kvällsmatsstoppet stannade vi vid ett McDonald's. Det yngsta barnet som knappt kunde säga något klämde i alla fall fram ett: "Ooooh, Mattdonals" när han såg skylten. Han blev så glad att han hoppade upp och ner. Vi hade 20 minuter på oss att köpa mat. Sabina och jag var ganska snabba. Dessvärre var de underbemannade i kassan så barnfamiljen fick ingen mat. DÅLIGT. Turligt nog fanns en snäll tant på bussen som gav sina pommes till pojken och flickan så att de i alla fall skulle bli lite mätta. Jag och Sabina hade redan tryckt oss vår mat innan familjen kom på så vi kunde tyvärr inte hjälpa...
Bussresan var lång...1,5 timmar efter att vi påbörjat vår resa från Vegas korsade vi gränsen till California. Klockan 10:45 pm (22:45), alltså nästan sex timmar efter att vi satt oss på bussen, var vi framme i Los Angeles där vi bytte buss mot San Francisco.
Bussen mot San Francisco avgick 50 minuter efter att vi kommit till Los Angeles. Även denna gång var vi omgivna av barnfamiljer. Dels familjen från förra bussen men också en mamma med två små barn. Alla barnen var mycket duktiga.
Det är faktiskt i många fall skönt att sitta i närheten av barnfamiljer när man åker Greyhound. Många av människorna som åker bussarna är lite...annorlunda. På bussen drog de reglerna för att åka: Inget rökande (normal regel), inget drickande av alkohol (normal regel), inget dealande med droger på eller vid sidan av bussen (eeeeeh, okej), inga höga telefonsamtal...för alla andra på bussen vill inte veta hur det gick till när Joe kom in i fängelset (WHAT!)...barnfamiljer kan vara bra att ha ibland!
Vi passerade Hollywood på vår resa norrut. Sabina somnade så fort vi satt oss...Jag letade efter Hollywood-skylten men såg ingen.
Klockan 7:15 var vi framme i San Francisco! Trötta efter en hel kvälls+natts bussåkande...!
Vi ses och hörs på skype (skypetiderna är precis samma som i Las Vegas eftersom vi för resten av resan kommer befinna oss i The pacific time zone...någon gång mellan 18-20 är det största chans att fånga oss!)
/Nils
Vi inledde dagen med att packa packa och packa. Allt vi lagt ner i lådor och skåp skulle upp och i väskorna. Hotellet hade snällt nog förlängt vår uteckning till klockan 16:00.
Vädret denna dag var inget vidare. Vår förhoppning var egentligen att vi skulle kunna ligga lite vid poolen runt middag men istället regande och åskade det.
Klockan 15:00 lämnade vi rummet, checkade ut och tog en taxi till Greyhounds bussterminal i Las Vegas.
På Greyhound bussarna finns alltid mycket konstigt folk. Denna gången var inget undantag. Redan inne i terminalen möttes vi av många stirriga ögon, skakiga händer och folk som pratade med sig själva. Lite läskigt.
Dessvärre hade det skett flera förseningar under dagen så personalen skrek och skrek på alla resande. Plötsligt skulle folk byta gate-nummer, därefter skulle de tillbaka igen. Inga väskor fick vara på marken, alla skulle stå i kö. Allt detta skrikande med en bunt människor som svarar på sina egna frågor blev lite för mycket. Vi var högst frustrerade.
10 minuter senare än vi skulle påbörjat vår boarding var vi i alla fall på bussen. Jag och Sabina hade köpt Priority-biljetter. På Greyhound säljer de nämligen så många biljetter de kan. Om det inte finns plats på bussen man tänkt åka med...Sorry, men du får vänta till nästa.
Jag och Sabina med några andra var priority fick vi gå på bussen lite före alla andra och och var därmed garanterade platser. Därefter släpptes alla andra på. Precis som vanligt hamnade vi vid en barnfamilj. Precis som alla andra gånger. Har vi någon särskild magnet inom oss som drar sig till barn eller?! Lyckligtvis är inte alla barnfamiljer skrika och kastar mat. De flesta är trots allt snälla...vi har bara lite otur ibland. Den här familjen var faktiskt riktigt snäll. Barnen skrek nästan inte alls utan somnade snällt efter ett tag i sina föräldrars knä. Väl framme vid kvällsmatsstoppet stannade vi vid ett McDonald's. Det yngsta barnet som knappt kunde säga något klämde i alla fall fram ett: "Ooooh, Mattdonals" när han såg skylten. Han blev så glad att han hoppade upp och ner. Vi hade 20 minuter på oss att köpa mat. Sabina och jag var ganska snabba. Dessvärre var de underbemannade i kassan så barnfamiljen fick ingen mat. DÅLIGT. Turligt nog fanns en snäll tant på bussen som gav sina pommes till pojken och flickan så att de i alla fall skulle bli lite mätta. Jag och Sabina hade redan tryckt oss vår mat innan familjen kom på så vi kunde tyvärr inte hjälpa...
Bussresan var lång...1,5 timmar efter att vi påbörjat vår resa från Vegas korsade vi gränsen till California. Klockan 10:45 pm (22:45), alltså nästan sex timmar efter att vi satt oss på bussen, var vi framme i Los Angeles där vi bytte buss mot San Francisco.
Bussen mot San Francisco avgick 50 minuter efter att vi kommit till Los Angeles. Även denna gång var vi omgivna av barnfamiljer. Dels familjen från förra bussen men också en mamma med två små barn. Alla barnen var mycket duktiga.
Det är faktiskt i många fall skönt att sitta i närheten av barnfamiljer när man åker Greyhound. Många av människorna som åker bussarna är lite...annorlunda. På bussen drog de reglerna för att åka: Inget rökande (normal regel), inget drickande av alkohol (normal regel), inget dealande med droger på eller vid sidan av bussen (eeeeeh, okej), inga höga telefonsamtal...för alla andra på bussen vill inte veta hur det gick till när Joe kom in i fängelset (WHAT!)...barnfamiljer kan vara bra att ha ibland!
Vi passerade Hollywood på vår resa norrut. Sabina somnade så fort vi satt oss...Jag letade efter Hollywood-skylten men såg ingen.
Klockan 7:15 var vi framme i San Francisco! Trötta efter en hel kvälls+natts bussåkande...!
Vi ses och hörs på skype (skypetiderna är precis samma som i Las Vegas eftersom vi för resten av resan kommer befinna oss i The pacific time zone...någon gång mellan 18-20 är det största chans att fånga oss!)
/Nils
Kommentarer
Trackback
