Välkommen till landet omständigt
Dagen efter poolhänget var det minsann dags för mig att gå till doktorn här på Miami Beach. Där väntade mig en lång och omständig procedur...
Efter den dagliga frukosten satt Sabina framför TV:n och jag framför datorn. Jag skulle hitta lite info om var jag kunde gå till doktorn och Sabina kollade på "Tori and Dean home sweet Hollywood", ännu en skitshow på Oxygen (enligt Sabina den bästa kanalen någonsin). Nog om Sabinas TV-tittande för efter ett tag hittade jag Miami Beach Community Health Center. Nu var det bara att ringa dit som fattades. Efter lite faccebook-surfande och "Tori and Dean home sweet Hollywood" (det var ju ett viktigt avsnitt med Deans vara eller icke vara med motorcykeln och Toris design av familjerummet...eller fördöjning av tiden) ringde jag tillslut. 20 minuter efter att jag tagit beslutet att ringa var jag framme efter att jag hört samma spanska kölåt om och om igen. Turligt nog kunde jag komma till mottagningen redan idag. SKÖNT!
Utan lunch i magen (jag borde vara tillbaka efter ett par timmar tänkte jag) hoppade jag på bussen som tog mig från South/North beach till den absolut sydligaste delen av Miami beach där jag hoppade av. Efter lite runtvirrande var jag framme vid Miami Beach Community Health Center. Skönt, nu var det avklarat!
Väl inne på mottagningen fick jag ställa mig i kö till receptionen. Efter en halvtimmes väntetid var jag framme vid luckan där jag fick ett nummer. Nummer 34 för registrering.
45 minuter senare var jag framme vid registreringen där jag fick skriva på papper efter papper hos den halvt spansktalande kvinnan...
Efter registreringen fick jag ett nytt nummer. Nummer 40 för att få träffa en sjuksyster.
20 minuter senare fick jag träffa en sjuksyster där jag fick berätta varför jag var här! Hos sjuksysterna fick jag en lapp som berättade varför jag var där. Den skulle jag i sin tur ta till receptionen vilket betydde 30 nya minuter i kön.
Väl framme vid receptionsluckan fick jag betala för besöket. Jag fick dessutom anvsiningen att sätta mig i väntrum två där doktorn skulle ropa upp mitt namn. YES!
Hur länge jag satt i väntrum två har jag faktiskt INGEN koll på men det var läääääääääänge. Jag väntade och väntade och väntade. Klockan 4:10, fyra timmar efter att jag kom till mottagninggen fick jag träffa...ännu en sjuksyster (till största delen spansktalande) som tog lite prover och ställde en MASSA frågor. Oj oj oj vad många frågor.
Efter alla dessa frågor fick jag tro det eller ej VÄNTA för att få träffa doktorn. 15 minuter senare såg och hörde jag henne. En KLONING av Agnes Nicole Winter från Svenska Hollywoodfruar inte minst röstmässigt. Min doktorn hade en FRUKTASVÄRD röst och all spanska hon tryckte ut ur sina stelopererade botoxläppar gjorde inte saken bättre. Hon presenterade sig och jag förstod inget av vad hon sa. Jag var ju helt upptagen med att förundras över hennes likhet med Agnes Nicole. Måååååååånga frågor senare tog min doktor lite fler prover på blodtryck och snackade oavbrutet om laktosintolerans...boooring inte därför jag var där tänkte jag
Därefter fick jag vänta...på den till största delen spansktalande sjuksyster (Jennifer Lopez style). Hon tog det hemska halsprovet samtidigt som hon berättade om hur hemskt hon tyckte det var att ta halsprov: "Jag ber alltid mina patienter att säga aaaaaaaaaa men sen blir det alltid ett gurglande äckligt ljud mot slutet. Jag tycker alltid så synd om mina patienter", vilket gjorde saken MYCKET bättre...eller inte!
Med halsprovet i en plastficka fick jag än en gång gå till recpetionen och köa i tio minuter. Därefter fick jag betala och blev anvisad till att gå till labbet för att lämna av provet. Vid labbet var det turligt nog...ingen kö, skönt!
Sedan väntade en halvtimmes väntande innan jag fick träffa Jennifer Lopez-sjuksystern igen och efter tio minuter kom Agnes Nicole Winter-doktorn för då skulle Jennifer Lopez hem...Hon sa "hejdå" och därefter väntade lite mer väntetid innan resultatet från halsprovet kom: Inga bakterier men ett virus. Jag fick ett recept av Agnes Nicole och därefter fick jag gå till receptionen och betala...igen.
Väl ute från Miami Beach Community Health Center, sex timmar senare och en halvtimme efter att de stängt (tider är inte så viktigt här), tog jag bussen hem till lägenheten. Sabina hade solat och badat vid poolen hela dagen OCH dammsugat. Jag diskade gårdagens disk och därefter gick jag och hämtade ut mitt recept vilket också innebar en massa väntetid.
Efter att jag fått receptet gick jag och handlade mat på Publix. Det blev hamburagre till kvällsmat. Mycket gott, MÄTTANDE och enkelt!
Därefter var min dag slut i landet omständigt...SKÖNT!
/Nils
Efter den dagliga frukosten satt Sabina framför TV:n och jag framför datorn. Jag skulle hitta lite info om var jag kunde gå till doktorn och Sabina kollade på "Tori and Dean home sweet Hollywood", ännu en skitshow på Oxygen (enligt Sabina den bästa kanalen någonsin). Nog om Sabinas TV-tittande för efter ett tag hittade jag Miami Beach Community Health Center. Nu var det bara att ringa dit som fattades. Efter lite faccebook-surfande och "Tori and Dean home sweet Hollywood" (det var ju ett viktigt avsnitt med Deans vara eller icke vara med motorcykeln och Toris design av familjerummet...eller fördöjning av tiden) ringde jag tillslut. 20 minuter efter att jag tagit beslutet att ringa var jag framme efter att jag hört samma spanska kölåt om och om igen. Turligt nog kunde jag komma till mottagningen redan idag. SKÖNT!
Utan lunch i magen (jag borde vara tillbaka efter ett par timmar tänkte jag) hoppade jag på bussen som tog mig från South/North beach till den absolut sydligaste delen av Miami beach där jag hoppade av. Efter lite runtvirrande var jag framme vid Miami Beach Community Health Center. Skönt, nu var det avklarat!
Väl inne på mottagningen fick jag ställa mig i kö till receptionen. Efter en halvtimmes väntetid var jag framme vid luckan där jag fick ett nummer. Nummer 34 för registrering.
45 minuter senare var jag framme vid registreringen där jag fick skriva på papper efter papper hos den halvt spansktalande kvinnan...
Efter registreringen fick jag ett nytt nummer. Nummer 40 för att få träffa en sjuksyster.
20 minuter senare fick jag träffa en sjuksyster där jag fick berätta varför jag var här! Hos sjuksysterna fick jag en lapp som berättade varför jag var där. Den skulle jag i sin tur ta till receptionen vilket betydde 30 nya minuter i kön.
Väl framme vid receptionsluckan fick jag betala för besöket. Jag fick dessutom anvsiningen att sätta mig i väntrum två där doktorn skulle ropa upp mitt namn. YES!
Hur länge jag satt i väntrum två har jag faktiskt INGEN koll på men det var läääääääääänge. Jag väntade och väntade och väntade. Klockan 4:10, fyra timmar efter att jag kom till mottagninggen fick jag träffa...ännu en sjuksyster (till största delen spansktalande) som tog lite prover och ställde en MASSA frågor. Oj oj oj vad många frågor.
Efter alla dessa frågor fick jag tro det eller ej VÄNTA för att få träffa doktorn. 15 minuter senare såg och hörde jag henne. En KLONING av Agnes Nicole Winter från Svenska Hollywoodfruar inte minst röstmässigt. Min doktorn hade en FRUKTASVÄRD röst och all spanska hon tryckte ut ur sina stelopererade botoxläppar gjorde inte saken bättre. Hon presenterade sig och jag förstod inget av vad hon sa. Jag var ju helt upptagen med att förundras över hennes likhet med Agnes Nicole. Måååååååånga frågor senare tog min doktor lite fler prover på blodtryck och snackade oavbrutet om laktosintolerans...boooring inte därför jag var där tänkte jag
Därefter fick jag vänta...på den till största delen spansktalande sjuksyster (Jennifer Lopez style). Hon tog det hemska halsprovet samtidigt som hon berättade om hur hemskt hon tyckte det var att ta halsprov: "Jag ber alltid mina patienter att säga aaaaaaaaaa men sen blir det alltid ett gurglande äckligt ljud mot slutet. Jag tycker alltid så synd om mina patienter", vilket gjorde saken MYCKET bättre...eller inte!
Med halsprovet i en plastficka fick jag än en gång gå till recpetionen och köa i tio minuter. Därefter fick jag betala och blev anvisad till att gå till labbet för att lämna av provet. Vid labbet var det turligt nog...ingen kö, skönt!
Sedan väntade en halvtimmes väntande innan jag fick träffa Jennifer Lopez-sjuksystern igen och efter tio minuter kom Agnes Nicole Winter-doktorn för då skulle Jennifer Lopez hem...Hon sa "hejdå" och därefter väntade lite mer väntetid innan resultatet från halsprovet kom: Inga bakterier men ett virus. Jag fick ett recept av Agnes Nicole och därefter fick jag gå till receptionen och betala...igen.
Väl ute från Miami Beach Community Health Center, sex timmar senare och en halvtimme efter att de stängt (tider är inte så viktigt här), tog jag bussen hem till lägenheten. Sabina hade solat och badat vid poolen hela dagen OCH dammsugat. Jag diskade gårdagens disk och därefter gick jag och hämtade ut mitt recept vilket också innebar en massa väntetid.
Efter att jag fått receptet gick jag och handlade mat på Publix. Det blev hamburagre till kvällsmat. Mycket gott, MÄTTANDE och enkelt!
Därefter var min dag slut i landet omständigt...SKÖNT!
/Nils
Kommentarer
Trackback
